Därför frågade jag Henke igår om han kunde hjälpa mig lite med klippmaskinen. Det blev kortare och kortare, högre och högre upp på huvudet. En sax blev kastad från köket in i elementet i sovrummet så den blev krokig.
Nej inte av mig! Av Henke! Ja, han har sånt humör även om ingen tror det :)
Själv säger jag: äh det är bara hår, det växer ut.
Min frisyr just nu får mig att tänka på Sanna Bråding av någon anledning, men hon är ju cool så det är väl inte fy skam.
Kanske är det rastlösheten som gör att jag känner att jag bara MÅSTE klippa håret PRECIS NU.
Jag har inte alls någon lust att ha träningsförbud nu!
Ikväll tänker jag trotsa den och gå på Zumban och dansa röven av mig, så det så!
Jag lär ju inte dö av det.
Just nu känner jag av den inre stressen ordentligt, det "snor" lite i magen och jag har lite ojämna hjärtslag. Det känns som det skulle bli bättre om jag får röra på fläsket lite.
Man blir ju inte direkt mindre träningssugen när man titta på alla fantastiska idrottare som är i Sotji. Jag vet inte hur många gånger jag såg slutet på damernas skidstafett igår, varje gång blev jag tårögd. Fy sjutton vilken insats! Vilket psyke dom måste ha! Det är inte bara kroppen som måste vara i absolut toppform för att prestera nåt sånt.
Min egna skidkarriär får vänta till nästa vinter, jag har sagt ifrån mig Vasastafetten. Det känns inte alls roligt, men det kändes nödvändigt just nu.
Få se vad läkaren säger imorgon och om det blir medicinering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar