Är det värt det?

Igår var jag på julbord med jobbet och hade jättekul, jag dansade hela kvällen så svetten rann!
Men idag mår jag mindre bra!
Jag dricker ju nästan aldrig nu för tiden, men igår gjorde jag det... En gång tidigare har jag varit bakis i mitt liv och nu är jag det för andra gången.
Fy fan rent ut sagt! Hela dagen är förstörd, jag har inte kunnat göra någonting. Jag skulle ju springa adventsloppet idag, men det var helt omöjligt.
Tänk att folk mår så här efter varje gång dom har druckit! Varför i hela världen vill man utsätta sig för det?
Jag hade ju förmodligen haft lika roligt och dansat lika mycket utan alla ölen!
Ja, ja nu fick jag ju bara bekräftat för mig själv att jag nog inte ska dricka så mycket.

Men ni ska få se en bild på hur jag såg ut igår efter att Malin varit här och stylat mig! Jag har en bild från förra året när jag var på julfesten och en från igår. Kul med variation

2013:

 2014:

Näe full fart med träningen istället, det som jag faktiskt vill satsa på!
Ni ska få se vilken härligt snygg cykel jag fått.
Eller det är min gamla cykel som Henke stylat om:

Visst är den fin?!!
Ska bli roligt att ta fram den i vår och träna inför tjejvättern!
Först ska det bli snö och vinter så vi får någon fart på skidträningen

Att välja

Om du fick välja varje morgon när du vaknar att det ska bli en bra dag på jobbet eller att det ska bli ännu en skitdag på jobbet, vilket skulle du välja?

Om du kunde bestämma dig för att, just idag är du en glad jävel eller just idag är du grinig surkärring, vilket skulle du bestämma?

Skulle du vilja börja varje morgon med ett leende?

Det går ju alltid att ge det ett försök...

Tävlingsplaner!

Efter att ha läst Martina Haags bok "Heja heja" nu när jag varit hemma sjuk, känner jag mig ännu mer taggad på att tävla nästa år.
Jag gillar att tävla!
Jag gillar också att planera, därför tänker jag göra upp en plan för 2015.

Att jag ska genomföra Tjejklassikern är ju redan klart, men jag siktar på att göra några fler tävlingar.
Nu jäklar ska här samlas medaljer! Jag gillar medaljer, precis som Martina Haag!

Så här ser min plan ut just nu:

28 februari - Tjejvasan
29 mars - Premiärmilen
18 april - Spring Cross
18 maj - VårRuset
6 juni - Tjejvättern
5 juli - Vansbro Tjejsim
27 september - Lidingö Tjejlopp

Jag tänker att det kan vara bra att ha Premiärmilen som ett delmål i min plan att orka springa 1 mil, för den 27 september är ju planen att jag ska springa milen under 1 timme!
Dessutom är jag sjukt sugen att testa Triathlon, men jag måste ta reda på mer och lära mig simma ordentligt först innan jag gör upp några större planer.
Men det ser ju ut att vara ett glapp i augusti, så jag kanske kan klämma in en liten Triathlon sprint då?!

Farsdag

Kom ihåg era pappor lite extra idag!

Som ett brev på posten

I onsdags var jag till Hemlingby med Eva och Kerstin och sprang 5:an, jag bävade naturligtvis för alla uppförsbackar som vanligt.
De gånger det känts bra kan jag inte direkt skryta med att jag sprungit speciellt kuperat, nej väldigt, väldigt flackt faktiskt och asfalt inte terräng.
Lite ängslig för att inte prestera så bra nu när jag så skrytsamt skrivit i bloggen om hur jäkla bra det går, började jag prata om att uppförsbackar har jag fortfarande jobbigt med och undrar om jag åt lite väl tätt inpå nu så jag kommer att få håll!

Alldeles i onödan varvade jag upp mig!
Det gick ju galant, hela rundan!
Jag höll till och med bättre fart än gången innan trots att jag då sprang mestadels asfalt och flackt.

Tror inte jag behöver oroa mig att klara adventsloppet i 6-minuterstempo hela rundan.

Däremot nu när löpträningen äntligen börjar kännas lite bättre och jag har kommit in i ett visst flyt, nog kommer väl en sketen förkylning som ett brev på posten!
På natten mellan onsdag och torsdag vaknade jag med världens halsont och feberfrossa. Hur sjutton kan det bara smälla till så där? Man brukar ju känna nånting i förväg.
Från hur pigg som helst på onsdag till helt utslagen på torsdagen...

Nåväl, bättre ta en förkylning nu så kommer jag ju vara frisk och kry till loppet på 1:a advent och förhoppningsvis även till Tjejvasan!

Kram från snorjärsen!

Äntligen

Äntligen kan jag säga att det börjar visa sig resultat med löpträningen!
I lördags gjorde jag personbästa på min lilla löprunda på 4,5 kilometer, inte med mycket men ändå!
Drygt 2 minuter bättre i alla fall.
Igår sprang jag med Malin samma runda, men vi ökade på den lite för att få ihop till 5 km och det gick hur fint som helst. Inte en gång tänkte jag att jag inte skulle orka mer, vilket jag annars hinner tänka typ 3-4 gånger under rundan.
Malin påminde mig också om att vi faktiskt sprang och pratade, det har heller inte gått så bra tidigare för min andning brukar vara rätt så ansträngd kan man säga.
Att det dessutom har försvunnit 2,2 kilo på vågen sen sist jag kollade gör mig inte mindre ledsen.
Jag har som mål att tappa ca 0.5 kilo i veckan, det låter inte så mycket kanske men jag hoppas inte på att det ska gå fort, jag hoppas att det ska vara hållbart.

Nu har vi ett gemensamt mål jag och Malin, att springa 5 kilometer på HÖGST 30 minuter den 30 november.
5 kilometer på 30 minuter har ju varit mitt mål hela tiden och nu orkar jag hålla 6 minuter/kilometer men inte flera kilometer i sträck...
Snart så!
Varför just den 30 november? Jo för att då ska vi springa Adventsloppet i Gävle.

Kram på er

Här är en bild från i våras när vi gått i mål på Spring Cross i Stockholm:

Det går inte

Igår tittade jag på I huvudet på Gunde Svan, jag missade det senaste avsnittet förra veckan. Han träffade Anders Olsson, en svensk simmare med ett handikapp (eller funktionshinder heter det nog), han är förlamad i båda benen.
Om ni inte sett det, gör det!! Avsnittet finns på tv4play.se.
Vilken kämpe och vilken familj!
Jag tycker det är så jäkla fascinerande med idrottsmän och kvinnor överhuvudtaget, hur dom pressar sig själv både mentalt och sin kropp.
Det största hindret verkar alltid sitta i huvudet inte i kroppen. Det är svårare att pressa sig mentalt än fysiskt.
Alltså han simmade 400m i paralympics, inte bara med sitt "vanliga" handikapp utan även med en trasig bicepsmuskel! Dessutom vann han med EN LÄNGD!!
Från att ha legat som ett paket hemma i sängen, där hans familj tagit hand om honom till att 2 år senare ta guldmedalj i OS!
Så fort någon sa "det går inte Anders" då gav han sig fan på att det visst gick och det gjorde det också!
All heder till alla starka viljor där ute!
Jag tycker det är en styrka att alltid försöka göra det bästa man kan. Att inte ge upp för tidigt.
Försök alltid göra det bästa av situationen, ingen kan göra det åt dig.
Ge aldrig upp!!

Kram på er!