Kompressionskläder & guppande mage

Nu är det inte långt kvar till lördag och Spring Cross. Jag ska försöka att inte träna så mycket denna vecka utan i princip vila mig i form. Även om jag löptränar varje dag denna vecka fram till lördag så kommer ju inte konditionen att bli nå bättre.
Igår var jag med på gruppträningen med B.A.B.Y Runners Team, Maria ledde träningen istället för Jenny som är i Spanien och har det bra. Vi tränade löpteknik i backe, både uppför och nedför, mycket bra och mycket jobbigt.
Om jag nånsin ska bli nå bättre löpare så måste jag nog börja pressa mig själv mer nu. Det är väl intervaller och backträning som gäller antar jag. Men, det få bli nästa vecka!
Imorgon ska jag jogga en runda i mitt "bekvämlighetstempo" och sen blir det vila torsdag och fredag.

Jag har köpt ett par kompressionstights så nu kan det ju inte gå annat än bra. Det ska ju vara helt outstanding om man ska tro på reklam.
Forskade lite i vad som är så fantastiskt med dom och läste bland annat på http://www.sportkompression.se/

Det handlar väl helt enkelt om att de förbättrar blodcirkulationen och gör att musklerna återhämtar sig fortare.
Jag kan inte säga att det gick lättare att springa igår i mina nya tights, men dom är väldigt sköna och dom liksom tajtar till benen och rumpan så fläsket sitter på plats.
Däremot sitter dom inte uppe i midjan på mig när jag springer. När magen börjar guppa så rullar tightsen ner och det blir en osnygg volang, men det kanske handlar om att jag måste tajta till magen på andra vis än med kläder.

Affirmation ska ju fungera har jag hört, det tåls att testas.
Jag kommer att bli en bra löpare. Jag kommer att bli en bra löpare. Jag kommer att bli en bra löpare.

Träning i trädgården

Det blev inget besök på gymmet idag heller, det blev bättre!
Jag och mamma körde stationsträning ute på gräsmattan, hemma hos henne.

Övningarna:
sit-ups
benböj
lårcurl med boll
hula hoops
plankan
armhävningar
rumplyft
burpees
ryggresningar
benindrag på boll

45 sekunder/övning x 3

Mamma hade köpt en hula hoop idag, eller rockring som det heter på svenska, det var skitroligt!

Jag hade min alldeles egna proffsfotograf med mig som dokumenterade övningarna, när han inte cyklade på bakhjulet:

Tack mamma för att du ville träna med mig!
Tack älskling för snygga bilder!
Ni kan se fler av Henkes bilder här http://fotografwallner.blogspot.se

Run Maria run!

Det går bättre och bättre med löpträningen, det känns så jäkla bra. Jag har hittat något slags bekvämlighetstempo om man kan kalla det så. Nej, det är inte som att jag kan springa hur långt som helst i det tempot, men det känns i alla fall inte som att jag håller på att dö.
Fortfarande känns det dock som en omöjlighet att orka 6 kilometer i kuperad terräng, men det kanske inte är hela världen om vi bryter av och går i ett par minuter för att orka en stund till.
Hur var det nu? Släppa prestationen? Jag jobbar på det!
Just nu ligger nästan all fokus på löpträning och jag kommer inte ens ihåg när jag var på gymmet senast, men det gör ingenting. En dag i veckan får jag med lite styrka i alla fall, på boxträningen. Jag ska försöka klämma in en dag till med lite mer styrka men nu har det blivit löpträning 4 dagar i veckan.
Boxträningen med Jaana förra veckan var jätterolig och svetten stänkte om mig som vanligt, men jag tror faktiskt jag har lite bättre ork nu än i höstas.
Den här veckan blir det ingen boxning, men jag ser fram emot nästa vecka då vi förhoppningsvis kör igen. (Krya på dig Jaana, se till att vila axeln nu)
Kanske det får bli ett pass på gymmet imorgon då istället.

Apropå se fram emot, maj månad är verkligen en händelserik månad.
Den 3e är det ju dags för mig och Malin att göra vår debut tillsammans i ett lopp då vi springer Spring Cross på Djurgården.

Den 17e ska jag och Henke till Stockholm på föreläsning med Mårten Nylén, det ser jag verkligen fram emot. Så får jag ju träffa hans snygga fru Malin igen också!
Jag har ju sån tur så jag har fått en biljett av Malin och Mårten! Tack snälla ni, jag känner mig så lyckligt lottad!
Vill du också så föreläsningen, gå in och läs mer här

Den 20 maj går Vårruset i Gävle där jag ska springa med några kollegor!

Sen är det ju så klart Booty Camp 31 maj som jag fortfarande inte gett upp hoppet om att det ska bli av. Det är fortfarande dåligt med anmälningar, men jag hoppas att några till ska anmäla sig till helgen då man fått lön. Det vore så trist att behöva ställa in!

Så vill jag faktiskt tacka er trogna läsare också, som kommer in och kikar här varje dag trots att jag varit urusel på att skriva på sistone! Tack för att ni stannar kvar och inte ger upp hoppet om mig. Jag lovar att försöka hitta drivet till skrivandet igen.

Jag hade tänkt skriva lite om påsken som just passerat och hur min man och mina bröder skrämde liv i varenda motordrivna makapär dom kunde hitta i mammas garage. Berätta om hur härligt och skönt det varit med långledighet, men ni få se några bilder som Henke tagit istället.

Kramar!

 

 

Välkommen till min kropp!

Nu är det 2½ vecka kvar till vi ska springa lopp på Djurgården, Spring Cross den 3 maj. Helt ärligt har det känts rätt så hopplöst eftersom jag blev förkyld, återigen.
Idag provade jag att springa för första gången efter förkylningen och det gick verkligen över förväntan.
Jag tog med mig Ola och åkte ut i skogen, till en av mina favoritrundor, som jag förövrigt gick igår TVÅ gånger. Idag blev det dock den lite kortare rundan på 4,5 kilometer för jag ville starta lite lugnt.
Det är så skönt att springa i skogen där man får tänka lite på var man placerar fötterna för att inte snubbla på stenar, trädrötter eller grästuvor. Man liksom glömmer bort hur jobbigt det är då, än när man ska traggla på tråkig asfaltsväg.
Dessutom är det en slags frihet att jogga där det är alldeles tyst och lugnt och det ända man hör är fågelkvitter och sitt eget flås. Skönt också att kunna ha Ola med sig springa lös.

Efter dagens runda känns det inte alls lika hopplöst inför loppet faktiskt. Jag är övertygad om att jag och Malin kommer att vara ett grymt team och peppa varandra när vi är trötta.
Loppet är "bara" 6 kilometer, som väl är en struntsträcka för många, men det är tydligen väldigt backigt och i terrängen, så för mig är det en stor bedrift om jag kommer att klara att jogga hela tiden.
Jag försöker ju lära mig att inte jämföra mig med andra oavsett det gäller hastighet eller sträcka. Den ända jag ska jämföra mig med är mig själv. Jag springer ack så mycket bättre och längre idag än för ett år sedan t ex, men det är svårt att inte ha prestationsångest.

Imorgon hoppas jag att det ska bli boxfit igen tillsammans med Jaana den här gången. Jag har saknat boxträningen länge nu, så jag hoppas den ska komma tillbaka för att stanna. Det gäller ju att ha någon "sparringpartner" till sån träning och det är inte alltid det lättaste att hitta.

Sen hoppas jag att det ska gå lika bra att löpträna på onsdag igen, då ska jag nog köra intervaller.
Jag vill hälsa konditionen välkommen till min kropp! Äntligen, du har varit efterlängtad!

Brev till brorsan

Tjo!
Kände att det är dags för ett brev till dig igen, det var ett tag sedan nu. Det är fortfarande så att jag tänker på dig och pappa varje dag, flera gånger varje dag faktiskt. Saknaden blir inte mindre med tiden, inte heller sorgen. Däremot blir sorgen något lättare att bära, men inte saknaden.
Jag skulle så gärna få något slags tecken från dig eller pappa, bara något litet som ett litet bevis på att ni är med mig ibland.
Jag vill så gärna tro att du är med mig som någon slags skyddsängel eller vad man ska kalla det. Ja, du tycker säkert det låter störtlöjligt, men fatta vad jag menar!
Nu är det så längesen jag drömde om dig, det känns faktiskt lite jobbigt. Sist tror jag var när du ringde till mig i drömmen och det var den 28 november.

Ofta tänker jag på hur vi skulle ha kunnat träna ihop nu igen när vi fått sånt fint gym här i Hedesunda. Hur nära vi skulle bott varandra igen nu när vi flyttat till byn.
Varje dag går jag förbi din gamla lägenhet och varje gång tittar jag upp mot ditt köksfönster, jag kan liksom inte hjälpa det.

Eftersom du aldrig försvinner ur mitt minne så är du ju inte helt borta på nåt sätt. Det gäller bara att försöka få bort de jobbiga minnena och bilderna från olyckan som etsat sig fast.
Jag vill helst inte minnas hur du såg ut där på olycksplatsen och i det där rummet på sjukhuset. Inte heller hur pappa såg ut, jag vill bara komma ihåg era fina, levande ansikten.

Idag kom jag och tänka på den där gången när vi åkte omkring i Gävle, du körde, jag och Malin åkte med. Vi larvade oss med en extra ratt och en backspegel, käkade hamburgare i bilen och letade efter den enbente måsen. Trodde att vi hittat den men det var bara en annan mås som lurade oss och höll upp ena benet. Kommer du ihåg? Hahaha fy sjutton vad vi garvade den kvällen. Jag har försökt berätta för andra, men ingen fattar vad som var så roligt.

Ja ja, nu har jag fått skrivit av mig lite igen. Hoppas ni har det bra, where ever you are.
Hoppas ni tänker på oss ibland och att ni saknar oss lite också.

Brorsan, Klas, bruuuschan, älskade, saknade lillebror, jag saknar dig så förbannat!
Hälsa farsan och ge honom en stor kram från mig, hälsa att jag saknar honom så det gör ont.

Puss & kram från syrran

Förresten, gillar du min nya hoj? Så klart inte lika cool som Fz1 var, men du vet ju varför jag bytte.

Drömmar?

Både hemma och på jobbet har det på sistone varit en del prat om drömmar och att våga följa sitt hjärta. Att man inte vill ångra något man INTE gjort sen när det är för sent.
Jag tycker ofta att det är ekonomin som gör att man inte vågar, i alla fall när det gäller sysselsättning.
Alla kanske inte vill göra "karriär", vad nu det betyder, eller arbeta måndag till fredag 7.00 - 16.00 med samma saker tills man blir pensionär.

Drömma kan man göra både stort och smått. Nog har vi alla någon gång drömt om den där stora lottovinsten som gör att man kan göra allt man önskar? Det är väl en sån dröm som förmodligen aldrig går i uppfyllelse, för den kan du inte påverka själv. Jo, det är klart du kan påverka oddsen genom att spela mycket, men det är rätt så små chanser ändå.

Drömmer du om den "perfekta" kroppen? Då är det ju bara att sätta fart, det går ju att påverka genom kost och träning.
Drömmer du om att bli läkare? Ja sätt igång och plugga!

Jag drömmer om att resa och upptäcka både Sverige och andra länder, det är verkligen ingen omöjlig dröm. Det som krävs är att jag sparar pengar och det är jag helt urkass på!
Jag drömmer om att skriva proffisionellt, alltså för en tidning eller ett förlag eller liknande. Vad gör jag åt det? Ingenting! Det hjälper ju inte att skriva några rader i min, ganska anonyma blogg, några gånger i veckan.
Nej, det är nog dags att fundera över hur jag ska gå tillväga för att chefsredaktören på tidningen inte klara sig utan mina texter längre. Kan jag kanske kombinera passionen för skrivandet med det växande intresset för träning och hälsa? Varför inte!

Om du inte är nöjd med ditt liv måste du göra något åt det, ingen annan kommer att göra det. Självklart kan du ta hjälp av någon, men jobbet måste du göra själv.
Vissa saker kan vi inte påverka, så det är ingen idé att lägga mycket energi på det.
Drömmer du om något? Skulle du vilja ändra på något i ditt liv?
Eller har du gjort något för att uppfylla dina drömmar?

Köra motorcykel genom Norge,
bland annat trollstigen är en dröm jag uppfyllt: 

 

Lära mig köra på bakhjulet med hoj är en dröm som jag fortfarande
inte uppfyllt, men provat på och tränat lite på i alla fall:

Resa bokad

23 augusti åker jag, mamma och Ingela till Cefalú, Sicilien, vi bokade resan och hotellet igår! Det ska bli så roligt! Tråkigt att inte kusin Ida kunde följa med, som det var tänkt från början...en mor & dotter-resa för oss fyra blev istället en mor, dotter och faster/svägerska-resa.

Igår började Biggest Loser Sverige, som jag har längtat! Det ska bli så spännande att följa dom, som jag ju sett live i finalen.

Idag löptränade jag igen, tog en friskvårdstimme på jobbet, det kändes helt okej idag också. Nästa gång blir på torsdag tillsammans med Malin igen.

Apropå springa, är det några som vill springa Vårruset med mig den 20 maj? Om man är en grupp på 6 tjejer så får man en god picknick från Coop!
Visst är du på? Kom igen!
Kraaam