Härliga helg!

Så är ännu en helg över, men snart kommer en ny igen.
Jag har haft en jättehärlig helg och vädret har ju verkligen visat sig från sin allra bästa sida, vilket förstås gör sitt till.
I fredags tog jag min friskvårdstimme och följde med Kerstin (en kollega) till Hemlingby och sprang. Vi höll ett lugnt tempo och det kändes bra, jag orkade hänga med, det gör ju gott för självförtroendet.

Lördagen tog jag och Henke en liten utflykt på cyklarna och packade med oss lite go´fika i en ryggsäck. Sådana förmiddagar skulle jag gärna ha oftare

Vi blev bjudna på lunch hos mamma där vi satt ute i solen och hade det gött.
Henke och Linus packade husbilen och drog iväg på äventyr med sina cyklar, så jag blev solokvist resten av dagen

Sen hade ju jag sån tur att jag blev bjuden på mat hos Malin och tjejmys på kvällen så jag behövde inte direkt känna mig ensam.
Malin, Mickis, Sara och jag hade riktigt kul och vi hamnade på Södra Brunn där det var pubafton och trubadur. Kul att det händer nåt på byn igen!
Kul att träffa "gamla" bekanta ansikten igen.

Söndagen har inte gått av för hackor den heller. Malin och jag sprang i elljusspåret tillsammans och det gick superbra. Vi måste ju sätta fart nu när det bara är 5 veckor kvar till Spring Cross! Det kommer vi fixa galant!
Jag hoppade över Zumban ikväll och vi tog en fin promenad längs Dalälven istället, det kändes inte riktigt motiverat att gå in och träna när det var så fint ute.

 

Henkes snygga bild får avsluta det här blogginlägget, den säger liksom det mesta:

Hoppas ni haft en fin helg också.
Kram

Dåligt självförtroende & Italienplaner

Ikväll tog jag tillbaka lite av mitt självförtroende när det gäller joggandet.
Jag håller ännu inget tempo när jag springer så jag hamnar alltid sist när vi tränar i grupp. Jag försöker hänga med i deras hastighet i början, men jag kroknar snabbt och till slut orkar jag inte jogga alls utan börjar gå.
Det har tärt ganska mycket på självförtroendet och jag har i ärlighetens namn känt mig rätt så värdelös.
Därför hoppade jag över gruppträningen ikväll och gav mig ut på en runda själv istället, i mitt tempo med bra musik i öronen. Det gick hur bra som helst och jag kunde jogga hela rundan utan att ens fundera över att bryta av och gå. Så himla skönt!
Nu känns det lite bättre igen och nästa gång ska jag prova liiite längre sträcka, men hålla samma låga hastighet.

Jag vill försöka löpträna tre dagar i veckan men det är så svårt att få ihop tiden. Kanske jag måste hoppa över någon annan träning en stund. Den här veckan kör jag ju stationsträningen för sista gången, så därefter har jag torsdagen "ledig" till springandet istället.
Det blir kanon, då kan jag löpträna måndag, torsdag och lördag!

Imorgon ska jag iväg och få en blodtrycksmätare på armen i ett dygn få se vad den talar om. Förhoppningsvis säger den att medicinen har gjort sitt jobb.
En lite roligare sak jag ska göra imorgon är att träffa mamma och faster Ingela och planera en Italienresa!
Tänk, i augusti kanske jag tar en joggingtur i vackra Italien.

Här har ni!

Okej!
Några sa att det är farligt för gamla, överviktiga kärringar som jag att försöka sig på frivolter och andra konster. Någon annan tycktes inte riktigt tro på att jag faktiskt gjorde några volter eftersom det inte fanns några bilder på just det, utan bara på andra konstiga hopp.
Så...här kommer fler bildbevis och inte en enda gång landade jag på huvudet! Dock inte heller på fötterna men det måste bero på att vi hade dubbla madrasser så klart

Snyggt, graciöst och tekniskt en otroligt snygg framåt volt!

Extremt tjusigt krysshopp med en vighet sällan skådad:

Skämt å sido, det var i alla fall SKITROLIGT att hoppa trampolin och svettig blev jag som vanligt.

Igår tog jag en liten springtur ner till mamma (ca 3 kilometer) det kändes ganska bra, jag joggade halva vägen och sprang intervaller halva (mellan lyktstolparna)
Jag undrar när det ska släppa och börja kännas någorlunda lätt att springa, det måste bero på alla extra kilon jag släpar runt på.
Nu har jag ju konditionstränat i 1 år kontinuerligt och då borde det väl för sjutton gå att springa 5 kilometer hyffsat enkelt? Det är ganska frustrerande att det inte hänt mer! Men ge upp är ju inget alternativ så det är bara att fortsätta kämpa på.
Jag kan ju i alla fall springa 5 kilometer på löpbandet inne, så snart lär det väl gå ute också i lite kuperad terräng.
Just ja...om lite drygt en månad ska jag ju...springa SEX KILOMETER i kuperad terräng.

Kör hårt Maria, kör hårt!

Frivolter & Endorfinkickar

Ikväll ställde jag in stationsträningen för att det var flera som hörde av sig och berättade att dom är sjuka.
Jag och Henke åkte ändå dit ifall någon skulle komma ändå, som inte nåtts av ryktet.
Vi gjorde något mycket roligare än stationsträningen!
Vi plockade fram trampolinen och tjockmadrasserna istället och Henke riggade kameran förstås.
Det var ju skitkul på ren svenska!
Endorfinerna flödade!

 

 

 

Mycket som händer!

En stor del av gårdagskvällen gick åt att åka runt och affischera om Booty Camp.
Jag har ju sån tur att jag får hjälp från vänliga själar som sätter upp runt där dom bor, så jag inte behöver flaxa omkring över hela länet.
Alla är så himla hjälpsamma!
Två som jag är väldigt tacksam för är Peter Agell på Tierps Tryckeri som hjälpt mig med att trycka upp affischerna och naturligtvis hans fru Helene som agerat medlare. Så snällt att bara ställa upp för någon man inte alls känner, TACK SNÄLLA NI!!
Det har börjat komma in några anmälningar redan och jag gissar att man kanske inväntar lönen som kommer nästa vecka...

 



En till grej som skedde igår var att dom släppte anmälan till Tjejvasan 2015, så jag hängde på låset kl 19.00 och knep en varsinn plats till mig och Malin. Även Jenny hann med och få en plats, så nu är vi minst tre som kommer att köra ihop nästa år.

Idag fick jag ännu ett positivt svar från ett företag som vill sponsra till eventet, så goodie bagsen blir bara bättre och bättre!
Kika gärna in på hemsidan och spana in vilka vi kommer att samarbeta med:
http://mariawallner.com/event.html

Vad motiverar dig?

Den frågan fick jag idag på facebook, jag svarade: "Det är nog resultaten som motiverar mest, känslan efteråt och att jag mår så mycket bättre i både kropp och framförallt knopp"

Då fick jag en följdfråga som löd: "Vad fick dig att komma igång? Det är det som är det svåra tycker jag, att börja, och sedan fortsätta trots att det är så fruktansvärt jobbigt de första gångerna!"
Jag svarade bara lite kort: "Viljan att börja och disciplinen att fortsätta".

Jag har börjat träna många gånger, men jag har aldrig haft samma disciplin som jag har nu. Skillnaden nu och förr är nog att jag hittat ett jävla driv och en hel hög med vilja att lyckas.
Som jag skrivit på min hemsida, jag behövde göra en livsstilsförändring för att inte gräva ner mig i sorgen. Det är så enkel utväg på nåt sätt att skylla på att man mår dåligt.
Jag känner naturligvis fortfarande en enorm sorg och en saknad som inte går att beskriva med ord och de känslorna kommer aldrig att försvinna eller bli mindre.
Därför känns det förbannat bra att kunna vända det till något positivt istället, som en motor liksom. Har jag bestämt mig så kör jag bara!

Det finns självklart dagar då jag hellre skulle stannat i soffan än att gå till gymmet eller ge mig ut och springa. Men känslan när man ändå tagit sig i kragen och kommit iväg, den är så jäkla skön. Dessutom står soffan kvar när jag kommer hem igen!

Sen tror jag att Klas är med mig på gymmet ibland och säger åt mig att köra tyngre och retar mig för mina breda axlar, precis som han gjorde när han var i livet och vi tränade tillsammans.
Jag hoppas också att pappa är lite stolt över vad jag kommit igång med, jag som gjorde honom besviken när jag slutade med friidrotten...

Fundera över vad som skulle få dig att komma igång och vad som faktiskt får dig att må bra. Jag hoppas att jag ska kunna motivera och inspirera några att hitta sitt eget driv.

Vad motiverar dig?

Nya kläder och skor kan ju vara en schysst motivation ibland.
Kram från mig

Snake Ropes

Det har börjat ramla in några anmälningar till Booty Camp redan, jag gissar att dom vill åt goodie bagsen. :)
Jag kom just på en sak ikväll som jag inte tänkt på innan... Jag måste ju för sjutton hälsa alla välkomna till eventet! Ska JAG stå och prata inför folk? Herregud! Det kanske finns någon konfrensier att anställa för dagen? Någon frivillig kanske?
Nu fick jag ont i magen! Varför har jag inte tänkt på det innan?
Äh, får fortsätta fokusera på det roliga helt enkelt, det måste ju lösa sig på ett eller annat sätt.

På stationsträningen ikväll hade en av deltagarna med sig sina snakeropes så vi fick prova dom på en av stationerna. Det är verkligen skitjobbigt! Bra träning för hela kroppen.
Tack Annelie för att du tog med dig dom.
Jag fick prova på det när jag var ner till Malin Nylén och tränade och den här bilden tog
Felicia Margineanu på oss då:

Henke tog en bild i gympasalen ikväll innan de andra kom, det blev också bland rep, fast dom här hänger i taket...

Snart är det helg igen, ha det fint till dess och kom ihåg att anmäla er snarast!
http://mariawallner.com/event.html


Kram kram

Boot(y) Camp 2014 BOOOOM!

Booom!

Här kommer det!

 

Kika in på min nya hemsida och läs mer om eventet ni inte får missa!

http://mariawallner.com/event.html

 

Trots att jag inte fixat det sista jag skulle fixa idag innan ni fick veta...nämligen bankgirokontot.

Nu släpper jag det ändå trots att jag inte kan lösa det förrän imorgon.

 

Så här kommer affischen att se ut som Henke designat åt mig, så himla fin blev den

 

 

 

 

 



Det närmar sig release!

Nu har jag bara en liten detalj kvar att ordna, sen ska jag släppa bomben om vad som ska hända lördag den 31 maj. Den lilla detaljen ska jag fixa imorgon, så håll ut!
Sen får ni hjälpa mig att se till så det här blir av nu. Ni får helt enkelt stötta mig med att anmäla er till det här. :)
Minst 20 deltagare måste jag ha för att kunna genomföra det. Det fixar vi väl va?
Det ska bli så jäkla roligt!!

Ska passa på att göra lite reklam för Hedesundarundan också, det sker helgen efter, närmare bestämt den 7 juni.
Jag ska anmäla mig i år igen, och nu ska jag inte springa fel heller... Anmäl dig du också!
http://www.hedesundarundan.se/

Ikväll har jag varit på gymmet, det var längesen jag var där nu känns det som. Träningen har bestått av annat ett tag, men det är skönt att vara tillbaka där.
Jag körde axlar, bröst och triceps idag och avslutade med 20 minuter intervaller på löpbandet. Tänk så mycket lättare det går att springa på löpbandet än ute i terrängen!
Imorgon står det Zumba på schemat, jag har inte varit med på 1½ vecka nu pga förkylningen så det har väl blivit en massa nytt förstås.

När vi kom hem från jobbet idag var vi bara in och bytte om och sen direkt ut i skogen för en promenad med Ola. Så himla skönt att man hinner ut en stund i solen efter jobbet nu, välkommen VÅR!!

 

Kostrådgivning

Av ren nyfikenhet och som research för min utbildning, men även för att jag behöver ett kostschema att följa, tog jag kontakt med en utbildad kostrådgivare på nätet.
För endast 299kr har jag fått kostschema för 40 dagar och ett träningsschema.
Det var ju tokbilligt tycker jag!
Men hua... idag fick jag kostschemat jag ska följa och det ser inte lätt ut.

Varje dag till lunch ska jag äta
200g kyckling, 50g sparris, 50g potatis
eller 150g lax och 200g broccoli
eller 250g vit fisk, 50g sparris, 50g potatis

Middagarna ser ungefär likadana ut fast där får jag äta 30g ris istället för potatis
och sparris och jag får även äta tomat och gurka ibland.

Frukostarna är 8st äggvitor som jag ska göra omelett av, eller 40g havregrynsgröt med bär och lättmjölk.

Jag frågade om jag inte fick äta grönsaker till maten, t ex en grönsallad eller råkost. Men det fick jag inte... Nej, det är för att kroppen inte ska ha så mycket att jobba med samt förbränna. Det var hennes svar på det.
Oh jag hoppas att det inte är sånt här jag ska lära mig nu när jag pluggar till kostrådgivare!
Det här är inte något jag vill hjälpa människor till!
Man blir väl inte tjock av grönsaker?!
Jag förstår att jag verkligen kommer att gå ner i vikt om jag ska äta enligt detta schema, men så mycket tycker jag inte att det är värt.
Jag äter gärna kyckling 4 dagar i veckan, men jag byter gärna ut den lilla potatisen till sallad ibland.
Nog ville jag väldigt gärna ge detta en chans, men jag tror inte Henke kommer att stå ut med mig om jag ska äta så här.
Nej, jag får försöka tänka lite själv hur jag vill ha det, men ändå äta BRA! Jag vill tappa några kilon innan det är dags att springa loppet den 3 maj, men inte till vilket pris som helst.

Så här såg min middagstallrik ut:

Jag fuskade redan ikväll, första gången jag skulle gå efter schemat...jag tog en tomat också.

FÖRLÅÅÅÅT!



Lunchen imorgon kommer att bestå av samma som ovan, men med en vitkålssallad till, så det så!

Från det ena till det andra så har jag tränat ikväll för första gången sedan stafettvasan. Jag blev ju sjuk efter den.
Vi hade löpträning med B.A.B.Y Runners Team och det var sjukt jobbigt (som vanligt)
Ikväll höll vi till i vårt fina elljusspår och ni som varit där känner ju till alla vidriga backar!
Det gick tungt, men det gick! Siktet är inställt, nu är det bara att kämpa på!

Hepp hepp!

Nu räcker det!

Nu har jag varit osynlig här på bloggen i en vecka, har inte funnits ork eller motivation att skriva något då jag varit dyngförkyld.
Jag börjar bli riktig less på den nu och vill gärna att den ska ge upp.
Solen skiner det är flera plusgrader och jag vill VÄLDIGT gärna träna!! Jag har anmält mig och Malin till ett lopp den 3 maj, så det vore fint att få igång flåset lite igen.
Vi ska springa Spring Cross på Djurgården 6 kilometer, det ska blir jättekul!

 

Idag har jag verkligen fått vårkänslor och har inte alls lust att känna mig sjuk längre.

Jag följde med Henke och Ola ut i skogen idag, men jag är helt orkeslös och blir andfådd så fort jag rör på mig. Trots det var det skönt med friskluft!

Det känns så frustrerande...både i torsdags och igår hade jag stationsträning och jag fick nöja mig med att heja på, ta tid och sätta ihop stationerna.

 

Just ja! Jag ska väl berätta att det INTE är något fel på min sköldkörtel i alla fall, det känns ju mycket skönt. Fick brev från läkaren där han skrev: " det värde som var avvikande för ca en vecka sedan måste sannolikt ha rört sig om provtagningsfel".

Det blir mycket att berätta nu när jag inte skrivit på en hel vecka, så häng med!

Jag har fått en superfin och skön sportbh från Swegmark of Sweden, dom ska sponsra Träningsdagen den 31 maj.
Om ni vill titta på den så klicka här:
http://www.swegmark.se/sv/artiklar/movement-sport-bh-orange.html

Jag har också ordnat med en till aktivitet till eventet så nu hoppas jag verkligen att det blir många deltagare så vi kan genomföra det här.
Snart, snart ska jag "outa" alltihopa så ni får veta vad jag pysslar med!

Det var allt för idag tror jag...

Till sist kommer en bild på två till med vårkänslor, lillbrorsan Linus & Henke

 



I fäders spår för framtids segrar

Jag ska försöka göra en sammanfattning av fredagens äventyr som utspelades mellan Sälen och Mora.
Klockan 09.00 gick starten av Stafettvasan i Sälen, i år var det 1310st startande lag.
6 st lag bröt loppet och vi kom på den hedersvärda placeringen 1295, så vi blev inte sist i alla fall!

Jag är rätt så nöjd med min insats då jag gjorde min sträcka på en timme som jag hade räknat med. Vad jag dock inte räknat med var alla jäkla uppförsbackar!
Så här står det i beskrivningen på Vasaloppet.se om min sträcka:
"Sträcka 4 Oxberg–Hökberg (9 km): Efter växlingen i Oxberg följer småkuperad åkning med en stigning upp till Hökbergs fäbodar"
Småkuperad pöh!! Ett tag var det några härliga utförsbackar, då var det bara att njuta av fartvinden, men annars var det mest uppför.
När jag hade 500 meter kvar till växlingen så åkte jag förbi en karl som jag hörde sa åt en funktionär "Det har ju för faan varit uppför i 8,5km!!" Då svarade funktionären: "Ja och nu är det uppför igen in till mål" Så log han lite...

Nej, uppför åker man lift, sen åker man skidor ner igen.
Jag ser ju liksom lite mer ut som Anja Pärson & Pernilla Wiberg än Charlotte Kalla i kroppen!
Jag är lite för tung för den här typen av träning.
Nästa år ska jag ju åka 3 mil i dom där spåren, så jag hoppas att man får lite större chans att träna nästa vinter.

Hur som helst var det en rolig upplevelse att få vara med och det kändes härligt att stå och heja in Inger i mål. Dessutom är det kul att umgås med kollegorna under lite andra förutsättningar än på arbetstid!

Nummerlapp & medalj

 

Packar in i bilarna vid vandrarhemmet:

 

Här går starten:

 

Det här väntade på mig när jag kom hem: