Booty Camp 2014 avklarat

Nu är det gjort, över, förbi och genomfört. Som jag har kämpat, våndats, längtat, trott på och misstrott.
Det gick ju hur bra som helst! Jag är mycket nöjd med hur dagen blev, allt flöt på bra och det enda jag kan klaga på är vädret och temperaturen och det kan jag ändå inte påverka själv.
Tillslut blev det 25st deltagare anmälda, det trodde jag inte för några veckor sedan. Ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle bli tvungen att ställa in.
Jag vill av hela mitt hjärta, tacka ALLA som varit med idag och gjort den här dagen till ett superlyckat event!
Jenny Lingvall, B.A.B.Y Runners Team Gävle, alltid lika full av energi och med träningsglädje som heter duga.
Marie Sandmark, Dance Fitness, en fantastiskt duktig dansare och jag känner ingen annan som kan "ruska röv" som henne.
Emma Eklund, 2:a i Biggest Loser Sverige 2013, en stor förebild och en sann inspiratör. Jag är sjukt imponerad av både hennes viktresa och hennes mentala styrka.
Thomas Haaranen och Rebecca Drage, Söders Fight Gym, körde ett hårt pass Boxfit. Lika roligt som jobbigt och jag lovar att man får träningsvärk, speciellt av tabata-övningarna som är det sista man gör!
Tommy Karström från Sandviken, personlig tränare, hälsocoach och kostrådgivare höll en riktigt givande föreläsning. Vi lärde oss massor om näringslära och fick jättebra övningar som vi kan göra hemma enkelt.

Alla härliga deltagare som verkligen gett allt och lite till! Jag hoppas verkligen att alla är lika nöjda med dagen som jag är.
Jag är så nöjd att jag faktiskt tror att jag ska våga mig på det igen någon gång i framtiden!

Varm kram!

(Kommer att bjuda på lite fler bilder såsmåningom, när min fotograf har redigerat bilderna)

onsdag = löpteknik

Ikväll har jag varit till Högbo på löpträning med inriktning teknik igen. Det var ännu roligare den här onsdagen och dessutom ännu jobbigare. Britt är en jättebra instruktör och väldigt påhittig.
En annan sak som var roligt var att Mirja kom och var med ikväll och att hon var lika nöjd som jag med träningen. Kul att ha någon man känner att dela glädjen med, eller kanske jag ska skriva flåsa ikapp med.
Förutom teknikträning körde vi en del backintervaller, precis vad jag behöver!
Det ska verkligen bli en vana att åka till Högbo på onsdagarna, det lovar jag mig själv.
Snart kanske jag vågar mig tillbaka till B.A.B.Y Runnersteams träningar också, om jag får upp farten och orken lite.

I måndags joggade jag i Hemlingby tillsammans med Kerstin och Mirja och det blev 6 kilometer. Jag hade aldrig orkat om jag joggat ensam, då hade jag gett upp efter 3.
Man ska inte underskatta att träna i grupp, för då plockar man det där lilla extra istället för att ge upp när det börjar bli tungt. För egen del har det varit en svår vågskål mellan att känna mig dålig för att jag sinkar andra och inte orkar hålla samma tempo och att bli peppad att hänga med.
Tror att jag börjar väga över åt det sistnämnda!

Tänk om jag hade roligare idag än förra veckan bara för att jag nu är blondin? Är det möjligt?
Nu ser jag fram emot 4 dagar ledigt! Hur roligt ska man behöva ha egentligen?!

Kram & trevlig helg

                                Jag var ju faktiskt ganska blond för 1 år sedan också, inte riktigt lika ljust och inte riktigt lika kort:

 

 

Do blondes have more fun?

Min karriär som bloggerska är verkligen på väg utför. Att skriva ett inlägg i veckan duger ingenting till om man ska kalla sig för bloggare.
Tur för mig att jag har ett "riktigt" jobb som betalar räkningarna varje månad, i bästa fall.
Att hinna jobba heltid, plugga till kostrådgivare, träna, laga mat, gå med hunden och om jag har tur umgås med min äkta hälft, tar det mesta av min tid. Kanske sluta arbeta vore ett alternativ? Då får jag ju tid över till skrivandet!
Vid närmare eftertanke så kan det ju vara bra att kunna betala dom där räkningarna varje månad.

Eftersom jag nu så gärna vill tillhöra dom där superbloggerskorna har jag idag gjort mitt allra yttersta för att se ut som en. Jag har blivit blond! På riktigt, väldigt, väldigt blond!
Nu återstå att se om blondiner har roligare.
Herregud, hur roligt ska man behöva ha det egentligen? Jag som redan har så jäkla roligt jämt!

 

Tänkte köra på den här färgen, men min kära frisör tyckte inte det blev så snyggt:

 

 

Så efter lite mer magi från Denice blev slutresultatet så här:

 

 



Löpträning teknik

Ikväll har jag gjort nåt roligt! Jag har varit på löpträning med inriktning teknik i Högbo.
Har funderat ett tag på att jag ska leta på någon slags löpskola för att förbättra min teknik och förhoppningsvis ta löpningen till nästa nivå.
Det är så lätt att liksom köra fast i samma tempo och jag bara tänker att jag ska träna intervaller och backträning, jag gör det aldrig. När jag tränar själv så känns det fånigt på nåt sätt, att kuta fram och tillbaka eller upp och ner för en backe. Därför är det lite enklare att göra såna övningar i grupp.
Det jag är rädd för när det gäller gruppträning är att jag ska känna mig sämst och att bli ifrånsprungen.
Jag slapp det ikväll kan jag lova! Jag åkte därifrån med en jätteskön känsla i kroppen och jag tyckte det var skitkul rent ut skrivet.
Vi fick göra mycket övningar som ger smidighet och snabba fötter, tänka på hållningen och fotnedsättningen. Lite pulshöjande övningar som "antilopen" och "indianhopp" bland annat, lite uppför och lite nedför.
Vi avslutade med att ta av oss strumpor och skor och provade att springa barfota i gräset. Plötsligt hade vi alla ett perfekt löpsteg! Det är så man ska springa, som man automatiskt gör när man springer barfota. Det kändes faktiskt direkt att steget blev lättare och jag satte ner foten mer "rätt".

Att jag sprang VårRuset igår gjorde absolut ingenting idag eftersom vi inte tog ut oss på det sättet på träningen.
För övrigt gick det superbra att springa de 5 km i Gävle igår, kryssandes bland 6000 andra tjejer. Jag och Mirja var ett bra team och vill lyckades hålla ihop hela rundan.

Nu längtar jag till nästa vecka då jag ska vara med igen på Britts träning i Högbo!
Snart, snart springer jag också med lätta steg, fort och länge! Vänta bara!

En lite bättre helg

 

Igår var jag och Henke till Stockholm för att se Mårten Nyléns föreläsning "Förändra ditt liv på mindre än en timme".

Jag har ju haft turen att få en biljett av hans fru Malin och jag är så glad att Henke ville följa med mig. Det var en bra föreläsning och man fick med sig en del funderingar  och bra energi. Självklart var det mycket roligt att få träffa Malin igen och vi hann även prata en liten stund efteråt. Dessutom fick jag kramas lite med Emma Eklund också, vi ska ju hänga en heldag om ett par veckor på

Booty Camp!

 

Jag har faktiskt blivit lite förälskad i Stockholm, tro´t eller ej!

Maria Wallner, som skulle bo i ett hus mitt ute i skogen utan grannar, föda upp hundar och ha ett par hästar, vill numera bli en stadstjej!

Aldrig ska man sluta förvånas.

Livet förändras, livsstilen blir annorlunda, intressena har blivit andra och drömmarna ser olika ut mot för tidigare.

Med Mårtens kloka ord fortfarande klingande i huvudet så klurar vi vidare jag och min man på hur vi ska lägga upp planen för att ta oss dit vi vill.

 

Självklart är fotografen Henrik Wallner

 

Det är inte bara lördagen som varit bra den här helgen, söndagen har också varit grym!
Linus, Henke och jag har varit ute och kört motorcykel, man kan ju inte klaga på vädret vi haft idag!
Vi käkade gott på Strandbaden i Årsunda

Efter den angusburgaren var vi ju tvungen att göra av med lite av energin på nåt sätt så vi tog en liten cykeltur på drygt 3 mil!

Kram!

Gottegris!

I förrgår gjorde jag en löprunda på 5,5km i terrängen, det kändes riktigt bra och jag var nöjd med min prestation. Jag skulle ljuga om jag skrev att det gick lätt, men det gick och jag hade inga planer alls på att bryta av och gå.
Igår hade jag vilodag och idag skulle jag springa igen, bara en liten lätt runda på sisådär 4 km på plan mark. Borde ju gå plättlätt nu för tiden tyckte jag!
Men nej! Efter 1,5km höll jag på att storkna, det gick så tungt så tungt, ungefär som jag skulle ha sprungit de där 1,5 km i uppförsbacke. Jag fick kramp i vaden, Sveriges värsta håll, andnöd och fick jag inte lite ont i knät också mån tro?
Alltså, varför?
Hur är det möjligt?
Latmasken? Dålig dag? Dålig vilja?
Hur kan det vara sån skillnad från ena gången till andra?

Jag anar att jag skulle börja prestera bättre om jag tog mig i kragen igen när det gäller mina matvanor. Eller rättare sagt, mina sockervanor! Det är inte maten jag äter som är problemet, utan mitt förbannade sockerberoende.
Jag stoppar i mig nåt gott nästan var eviga kväll, glass, choklad, popcorn, smågodis. Vad är det som är så svårt att låta bli? Räcker det inte med fredag och lördag?
Jag pluggar till kostrådgivare...eh...
Ja, ja, imorgon är en annan dag.
Det finns ju lite glass kvar i frysen, kanske jag måste äta upp den nu.
Imorgon är en annan dag! MUMS!

Det närmar sig!

Ikväll har jag satt ihop schemat till träningseventet den 31 maj, jag hoppas verkligen att det ska bli så bra som jag tror.
Vi kommer att börja med första passet redan kl 10.00 och vi avslutar ca 16.00. Det känns roligt att Emma  vill vara med hela dagen och inte bara komma och göra sin föreläsning.

Jag känner en viss oro att jag ska glömma någonting, eller att jag missat något i planeringen, men det är väl helt naturligt att känna så. Det är ju mitt första event som jag ordnat i egen regi!
Nog har jag planerat en del hundutställningar i mina dagar, men då har man ju en massa människor runt i kring som hjälper till.

Sen är det väl bara att hålla tummarna för att vädergudarna är på vår sida den dagen. Nog för att det är tak över dansbanan där vi ska hålla till, men det skulle ju sitta fint med värme och solsken.

En annan sak jag håller tummarna för är att min fina aktiva PA-högtalare ska hålla måttet under dagen

 

 

Nästan bara bilder

Några bilder på mig och Malin från Spring Cross, uppvärmningen och efter målgång, tagna av Kalle:

Jag har gjort årets första cykelträning i helgen, 40 minuter 17 kilometer, självklart cyklade jag tokfort när det stod en fotograf efter vägen!

 

Men stannade sen för att posera:

 

 

Det gick rätt bra med cyklingen, så nästa gång ska jag nog våga mig på 1 timme utan att rumpan och andra kroppsdelar ska ta så mycket stryk.

En ny hjälm står dock på önskelistan!



Spring Cross 2014 avklarat!

Vi gjorde det! Jag och Malin klarade att jogga hela loppet igenom, 6 kilometer i rejält kuperad terräng. Vi är så nöjda med oss själva och det känns så bra!
Det blir skillnad när det är tävling, mycket folk, funktionärer ute i skogen som hejar på och vätskekontroller.
Första 4 kilometrarna kändes nästan oförskämt bra tycker jag, sen började det gå tungt. Jag tror att min hjärna är inprogrammerad på hur mycket jag ska orka, så den talar om för mig att nu är du trött,  så här långt brukar du orka men inte längre.
Plötsligt hade man sprungit 1 kilometer till och då var det ju "bara" 1km kvar, har man orkat 5 så orkar man ju 1 till.
Vi hade till och med ork kvar till en skaplig spurt in i mål, sida vid sida. Det trodde jag definitivt inte när det var 500m kvar, men det är väl den lilla tävlingsjäveln som sitter på ena axeln.
Inga resultat att skryta om, men det var inte tanken heller. Nu vet jag vad jag och min kropp fixar, så nu kan det bara bli bättre.
Nästa år ska jag skryta om resultatet också har jag tänkt! Målen ändras hela tiden.
Det enda jag ångrar lite är att vi ställde oss allra längst bak i starten. Tiden hade kunnat bli några minuter bättre om vi stått lite mer i mitten av startfältet. Det blev väldigt trångt första kilometern och det gick inte att ta sig förbi överallt.
Dock hade vi nog inte gjort det lika snabbt som vinnaren ändå kanske... Hon sprang DUBBELT så fort, herregud vilka supermänniskor det finns! Drygt 23 minuter var vinnartiden på!
Ingen idé att ens jämföra sig eller tro att man någonsin ska göra det så bra, men det är inte mitt mål heller. I alla fall inte idag...
Tänk att denna tunga kropp, en före detta storrökar-kropp klarar det här idag! Jag är så sjukt nöjd och stolt över mig själv, det hade jag inte trott att jag skulle säga. Jag är stolt över mig själv!
Det går tungt och det går sakta, men det går. Viljan är nog ännu större än orken och då går det ju ändå.

Jag hoppas få lite fler bilder snart, så ska jag delge er dom, men ni får hålla tillgodo med denna så länge