Tre år av oändlig saknad

Hej pappa!

Vet du? Vi saknar dig så förbannat mycket, vi som är kvar här. Jag vill att du ska komma tillbaka till oss nu. Det räcker, vi har sörjt och saknat länge nog nu! Vi har förstått hur ont det gör.
Snälla pappa kom tillbaka!
Du...en sak till...ta med dig Klas också är du snäll. Det gör alldeles för ont att leva utan er. Jag kan inte tro att det är meningen att vi ska behöva gå igenom det här helvetet. Jag kan inte det... förstå.

Snälla pappa, jag behöver dig
Jag behöver få följa med dig ut i skogen ibland
Jag behöver att du ringer mig fast vi egentligen inte har något att säga
Jag behöver en kram ibland

Du...pappa, det är faktiskt fler än jag som behöver dig.
Vi behöver din klokhet.
Vi behöver dina råd
Vi behöver dig hos mamma

Snälla pappa kom tillbaka!

Längesen

Nu var det längesen jag skrev något här, ibland får jag lite skrivkramp.
Men nu har jag så mycket att berätta om istället, dock får det bli lite kortfattat just nu.

Gjorde mitt första gympass på flera veckor då jag ledsnade ur då vågen stod still eller jag gick upp. Den första veckan utan styrketräning gick jag ner 2,4 kilo, men nu struntar jag i det. Jag vill styrketräna! Det är ju roligt!
Nu har jag inte skött mig alls de senaste veckorna ändå, då jag skyllt på tåoperation och därefter förkylning. Så nu har jag stått stilla i vikt, dock bättre än att gå upp så klart!

På söndag är det slutvägning i Fettfajten här i Hedesunda. Tänk att det gått 8 veckor sen jag drog igång det hela, helt otroligt.
Mickis har tappat över 10% under dessa 7 veckor!! Så jäkla bra jobbat!!
Alla har varit jätteduktiga!

Dessutom har jag blivit tillfrågad att köra "Fettfajten" på jobbet också, så på Tisdag den 1 oktober kör vi igång ett gäng där också.
Skitkul ska det bli!
Den gruppen ska köra på i 12 veckor, alltså fram till jul, slutvägningen kommer att bli 20 december.
Hela ELVA stycken är vi i den gruppen just nu, få se om det tillkommer några fler innan tisdag.
Fettfajten is da shit!

Hur som helst, tillbaka till min egen träning, jag körde ett härligt ben och rumpapass igår som gav mig stygg träningsvärk idag! SKÖNT!!
Ikväll har jag varit på Zumba och svettats som en tok.
Imorgon bitti ska jag smyga iväg till gymmet så jag hinner träna innan vi åker mot Funäsdalen, för sen är jag inte hemma och kan träna igen förrän söndag.

Ska bli mysigt att dra iväg på roadtrip igen och få se Norge i höstskrud.
Välkommen långhelg!!

Hitta din inre fighter

Vi har väl alla varit med om mer eller mindre traumatiska upplevelser i livet. Hur man hanterar det är väldigt individuellt har jag förstått.
Jag kan bara berätta om mina egna erfarenheter och hur jag upplevt det.
I vår familj har vi varit med om något man inte önskar någon att uppleva någonsin.
Ändå händer det hela tiden, överallt!

Oavsett om upplevelsen är dödsfall, olycka, sjukdom, våldtäkt, missbruk, mobbing eller vilka hemskheter vi nu kan ha upplevt, gäller det att hitta sin egen väg genom sorgen.
Egentligen vet jag inte hur jag överlevt själv och hur jag tagit mig igenom allt det här, men jag vet att ingenting blir någonsin som förr.
Folk säger ofta, allt för ofta, "livet går vidare". Vad menar dom egentligen? Ja deras liv går vidare kanske, deras liv, de som inte stod nära. Men mitt liv går inte vidare, inte heller pappas och Klas liv. Inte alla som stod Klas och pappa nära, deras liv gick inte vidare. Inte det liv vi hade innan olyckorna, det livet dog med pappa och Klas. Det livet går inte vidare.
Jag minns att jag, morgonen efter Klas olycka, skrek: "Hur ska jag kunna leva utan Klas??!!"
På något outgrundligt sätt så gör man ju det, fråga mig inte hur.
Man har ju en vilja att leva så klart, en vilja att överleva för resten av familjens skull.

Det handlar nog om att hitta ett inre driv, sin starka vilja, en vilja att må bra, hitta sin inre fighter.
Ingen annan än du själv kan få dig att må bra igen. Du måste kunna lita på dig själv, din kraft, ditt driv.
Jag är en ganska tjurig och envis person och det har nog hjälpt mig rätt mycket. Oavsett om min fight gäller sorg eller viktnedgång eller att sluta röka eller helt enkelt "bara" må bättre, så är det just min fight.
Jag behöver andra för att orka, ensam är inte alltid stark, det har jag lärt mig.
Jag vill inte längre "klara mig själv", jag vill dela glädje och sorg, som det sägs vid vigselakten.

Min fight är min egen, men jag behöver lite applåder, hejarop och goda råd för att orka fortsätta rond efter rond.
Ibland skulle det vara skönt att slå knockout på "motståndet" på första slaget. Dock tror jag att en del av bearbetningen är gå många ronder.

Tack till er som hejar på mig vid ringside!

 

 

 

Födelsedag

14 september 1985 föddes vår bror Klas Henrik Wallner, en riktig liten satunge med ett helvetes humör, det visade sig rätt tidigt.
Det var nog värre när han var liten än när han blev lite äldre tror jag, även om hans stubin var rätt så kort när han blev vuxen också.
Omtyckt var han ju i alla fall, han hade ett stort umgänge. Han var väldigt snäll Klas, han tyckte om barn och djur och han delade gärna ut kramar.

14 september 2009 sänkte vi ner Klas aska i en urna på kyrkogården i Hedesunda. Jag minns att pappa hade så svårt att släppa taget om urnan, han ville verkligen inte sänka ner den. Han höll den så hårt, så hårt i sin famn.

21 juni 2009 var den vidriga olyckan och den 10 juli var minnesstunden/begravingen.

Vi hade hittade väldigt passande bilder till dödsannonserna tycker jag.

 

Några bilder från begravningen och alla blommor

 

Jag minns inte så mycket från begravningen, jag vet bara att det var väldigt mycket folk i kyrkan.

 

 

Idag ska jag åka till graven och sätta lite blommor, jag hade hellre firat din födelsedag med att ge dig en kram och ett paket och fått lite kaffe och tårta.

Det kan jag aldrig mer göra!

Aldrig mer känns fortfarande lika ofattbart.

Det skulle varit din 28e födelsedag, vi fick inte ens fira din 24e, det känns orättvist.

 

Kram till dig brorsan på din födelsedag, jag saknar dig!

 



 



 

Manikyr

Jag har verkligen blivit ompysslad ikväll, vilken vardagslyx!
Jag har nämligen fått manikyr av Malin, så skönt och lyxigt.

Malin håller på att utbilda sig just nu och nu i September är ordinarie pris 100 kr för en manikyr i 60 minuter. Jag kan varmt rekommendera er att boka en tid!
Ni når Malin på telefon 073-399 33 38 eller på Facebook.
Massagen är suveränt skön och man känner sig mjuk och len när man går därifrån och har vackra händer och naglar.
Det ska bli spännande att se när hon sen börjar med gelénaglar också.
Malin, du är som gjord för det här! Önskar dig, från mitt hjärta, lycka till med det här!

Jag ser fram emot nästa gång!

Tack!

Vad roligt att få lite kommentarer i bloggen igen, det var längesen. Trodde nästan ni slutat läsa.
Klart jag skriver mest för min egen del, som minnesanteckningar eller som en dagbok, men klart det är roligt att ha läsare. Så tack snälla ni för fina kommentarer!
Får även kommentarer irl ibland som värmer gott. Ord så som "rippad" och "fit" är superkul att höra.
Det gör att jag mer än gärna fortsätter kämpa på, snart hoppas jag kunna säga orden till mig själv också.
Igår kväll var jag till gymmet och trampade 45 minuter på cross trainern, svettades som en gris förstås.
Tänk om man kunde hålla samma tempo på löpbandet som på cross trainern, det vore nåt det. Jag körde ett random program så motståndet varierade och det blev som att köra intervaller.
Riktigt jobbigt!

Ikväll blev det Zumba igen efter en veckas uppehåll, så himla roligt var det ikväll! Rövsvett utan dess like!!
Två nya låtar hade dom hunnit med på de två gånger jag varit borta, så lite svårt var det att hänga med på dem.
Nu blir det uppehåll en vecka då några i gruppen och instruktören, åker till Portugal på träningsresa! Är smått avis, hade gärna åkt med till Portugal till sol, värme, bad, träning, mat och dryck.
Men jag får snart ut och resa jag också, tillsammans med dom bästa jag vet!
Bara två veckor kvar nu. Längtar efter att få se Norge igen, den här gången i höstfärger förhoppningsvis.

Ha en fin dag.
Kramar från mig

Ny bil, kräftkalas & viktminskning

Vilken bra helg detta blev!
I fredags sålde vi vår lilla Getz, så nu har den fått flytta till Sandviken. Så fort den lämnat Hedesunda åkte vi till Falun för att titta på en Volvo XC70, men då den inte uppfyllde våra förväntningar fick den inte följa med hem.
Den såg rätt skabbig ut och fyrhjulsdriften fungerade bara på framhjulen... sug på den ni!

Igår åkte vi istället till Västerås för att titta på en Volvo V70 (som bara ska driva på framhjulen) och den är verkligen superfin. Den fick således följa med hem och är nu en del av vår familj.
Paret som vi köpte bilen av heter Henrik och Marie... En bokstav ifrån oss... OCH deras dotter hade en labradortik som är 10 år. Jag var naturligtvis tvungen att fråga var hon kom ifrån och gissa vad!! Min James var farfar till den tiken!

Igår kväll var vi på kräftkalas i garaget hos mamma, jättetrevligt!
Men jag och Henke åt räkor istället, färdigskalade, mycket bekvämare och inte lika kladdigt, dessutom tycker jag det är godare med räkor än kräftor.
Hur kan man äta nåt som ser ut så här:

Hua! Dom ser ju tokläskiga ut!

I morse var det dags för vägning igen för oss i fettfajten.
Den här veckan har jag ju inte tränat nånting pga tåskrället, förutom en cykeltur.
Vad händer? Jo jag har gått ner 2,4 kilo den här veckan!!
Ja, vad säger man? Helt otroligt!
Jag har kikat på siffrorna för hela året och det var ganska roligt, sakta men säkert kommer jag närmare min drömkropp!
Totalt har jag i år gott ner 8,6 kilo och totalt under dessa 5 veckor har jag gått ner 4,9 kilo.
Det tar sig!

Få se vad resten av denna söndag bjuder på.

Puss & kram

Fotikappad

Så måste det väl heta? Jag är ju inte handikappad...
Eftersom det fortfarande gör för ont för att få på en sko på den nyopererade tån så har jag idag gått omkring på jobbet i Henkes en foppatoffel.
Vänsterfoten i en converse och högerfoten i en Volkswagen foppatoffel, kan ni hajja att jag blivit mobbad på jobbet idag!

Jag har blodat igenom ännu mera idag när jag gått omkring så jag tog bort bandaget ikväll och la om det på nytt. Så nu känns det faktiskt mycket bättre, det var väl torkat blod och stelnat bandage som gjort att det känts spänt.

Eftersom jag inte fick zumba ikväll så tänkte jag ta en vilodag till idag (igår gick jag faktiskt en 5 km powerwalk på förmiddagen) men när jag låg här på soffan så började det ju förstås krypa i kroppen.
Det fick bli en cykeltur!
Så är snygg var jag på min 12 kilometers runda:

 

Henkes toffel fick även agera cykelsko

 

Försöker lära mig gilla cykelhjälm

 

Min fina Garmin Foretrex som jag fått av min man för att ha koll på tiden, hastigheten och sträckan

 

 

Nu kan det ju bara bli bättre, så snart är jag ute och springer igen och zumbar. Längtar även till att prova lite inlines igen nu när Malin är hemma så jag har någon att åka med.

 

Kramar från mig

Took the day off

Tog ledigt från jobbet idag, riktigt skönt.
Igår kväll var jag så trött så jag gick och la mig halv tio, dessutom var det ganska skönt att ta bort alarmet som annars ringer 04.20.
Istället låg jag till 07.30 och gick upp och tog det lite chill, åt frukost vid TV:n, innan jag och Ola tog en skön promenad i strålande solsken.
Det blev så varmt så jag tog av mig och gick i linnet, underbart!

Kl 12.00 hade jag tid hos Denice på Salong Karlavägen 21 för färg, klipp och ögonbrynsfix, så jag har varit där och blivit riktigt ompysslad.
Eftersom det börjar bli höst så kör jag på en lite mörkare variant, så kan jag bli ljusare till våren igen.
Det fick bara bli lite klippt i topparna, så förhoppningsvis ska det växa ordentligt över vintern.
Men allra skönast var nog att få bryna fixade, dom såg för j*vliga ut!

Sen avslutade jag eftermiddagen med ett mindre trevligt besök på Hälsocentralen för att fixa nageltrång på höger stortå.
Jag brukar inte bry mig så mycket om sprutor, men i tån är det inte direkt skönt.
Efter sprutorna klippte han bort en bit på båda sidorna av nageln och slipade längst nere vid roten så den inte ska kunna växa ut igen.
Nu börjar bedövningen släppa, det är ganska oskönt!

Dessutom kommer jag inte att få/kunna varken springa eller zumba på ett tag, så jag får väl cykla istället.
Idag får det dock bli en vilodag, dom säger ju att det behövs ibland också.
Jag läste någonstans att det är i vila musklerna byggs upp... då borde ju ganska många se ut som värsta bodybuilders... Men man kanske måste träna mellan vilan också, vad vet jag?!

Hur som helst blir det till att räkna energiintaget extra noga denna vecka om jag inte kan träna fullt lika hårt innan tån är läkt.

Jag kan konstatera att förmiddagen har varit något bättre än eftermiddagen idag.

Tänker om

Den här träningsveckan har sett ut så här:

Måndag - 3 km morgonpromenad, gym axlar & biceps, 3km powerwalk
Tisdag - 3 km morgonpromenad, gym ben & rumpa
Onsdag - 3 km morgonpromenad, 75 minuter Zumba
Torsdag - Vila
Fredag - 3 km morgonpromenad, 5 km powerwalk
Lördag - Gym rygg & triceps, promenad
Söndag - Gym bröst & mage, 3 km intervall på löpbandet, 75 minuter Zumba

Det har resulterat i ... minus 0,2 kilo...
Alltså va faaan rent ut sagt!!
Idag blev jag riktigt ledsen till och med, efter vägningen. Man kämpar och kämpar och planerar och läser på, till vilken nytta??!!

Den här veckan som kommer ska jag försöka låta bli styrketräningen helt och hållet och bara satsa på kondition och promenader.
Jag ska också räkna kalorierna till punkt och pricka, inte köra på en höft som jag gjort nu.
Det tråkiga är ju att jag tycker styrketräningen är det roligaste.
Men jag får köra så här ett par veckor nu och utvärdera sen vad som händer.
Om det funkar så får jag väl fortsätta så tills jag gått ner så pass att jag känner mig nöjd och börja styrketräna efter det.
Eller om jag inte kan hålla mig från hantlarna och maskinerna så får jag väl börja träna en till två gånger i veckan så småningom då.

Det jag har så svårt att förstå och få in i skallen är att om jag bara gått upp 1 kilo från april till augusti, fast jag bara ätit skräpmat och godis och massor av glass och bara sprungit lite sporadiskt. Men nu när jag verkligen tänker på vad jag äter och tränar ganska hårt till och med kan gå UPP 1,4 kilo på EN VECKA! Den ekvationen går inte ihop för mig...inte alls!

Det här börjar kännas som att jag skriver varje vecka:
Nya tag! Kämpa vidare!
Inget blir ju bättre av att ge upp så det är inte ett alternativ ändå.
Dessutom tycker jag ju själv att det syns skillnad på min kropp och vissa kläder sitter lite bättre så nånting måste det ju hända.

Näe nu åker jag till Valbo och träffar min Malin istället så blir nog humöret på topp igen!
Äntligen, äntligen är hon hemma igen från Norge!