söndag 15 september 2013

Hitta din inre fighter

Vi har väl alla varit med om mer eller mindre traumatiska upplevelser i livet. Hur man hanterar det är väldigt individuellt har jag förstått.
Jag kan bara berätta om mina egna erfarenheter och hur jag upplevt det.
I vår familj har vi varit med om något man inte önskar någon att uppleva någonsin.
Ändå händer det hela tiden, överallt!

Oavsett om upplevelsen är dödsfall, olycka, sjukdom, våldtäkt, missbruk, mobbing eller vilka hemskheter vi nu kan ha upplevt, gäller det att hitta sin egen väg genom sorgen.
Egentligen vet jag inte hur jag överlevt själv och hur jag tagit mig igenom allt det här, men jag vet att ingenting blir någonsin som förr.
Folk säger ofta, allt för ofta, "livet går vidare". Vad menar dom egentligen? Ja deras liv går vidare kanske, deras liv, de som inte stod nära. Men mitt liv går inte vidare, inte heller pappas och Klas liv. Inte alla som stod Klas och pappa nära, deras liv gick inte vidare. Inte det liv vi hade innan olyckorna, det livet dog med pappa och Klas. Det livet går inte vidare.
Jag minns att jag, morgonen efter Klas olycka, skrek: "Hur ska jag kunna leva utan Klas??!!"
På något outgrundligt sätt så gör man ju det, fråga mig inte hur.
Man har ju en vilja att leva så klart, en vilja att överleva för resten av familjens skull.

Det handlar nog om att hitta ett inre driv, sin starka vilja, en vilja att må bra, hitta sin inre fighter.
Ingen annan än du själv kan få dig att må bra igen. Du måste kunna lita på dig själv, din kraft, ditt driv.
Jag är en ganska tjurig och envis person och det har nog hjälpt mig rätt mycket. Oavsett om min fight gäller sorg eller viktnedgång eller att sluta röka eller helt enkelt "bara" må bättre, så är det just min fight.
Jag behöver andra för att orka, ensam är inte alltid stark, det har jag lärt mig.
Jag vill inte längre "klara mig själv", jag vill dela glädje och sorg, som det sägs vid vigselakten.

Min fight är min egen, men jag behöver lite applåder, hejarop och goda råd för att orka fortsätta rond efter rond.
Ibland skulle det vara skönt att slå knockout på "motståndet" på första slaget. Dock tror jag att en del av bearbetningen är gå många ronder.

Tack till er som hejar på mig vid ringside!

 
 
 

2 kommentarer:

  1. Ja du gumman.. det är så lätt att säga "livet går vidare" men ibland gör det ju inte det :( oftast blir man lämnad vid sidan om för att folk tycker (tror) att man är så stark för att man orkar hålla uppe fasaden. Men oftast behöver man någon som ser bakom fasaden och kan ta en i sin famn och bara låta en rasa ihop och sedan hjälpa en att bygga upp en ny tillvaro..

    Jag tycker mig läsa mig till att du funnit denna i Henke <3 Ta vara på tiden ni har tillsammans.

    Du är en väldigt stark och envis kvinna men tänk på att du är inte ensam. Vi finns här för dig (jag är ju inte där fysiskt men finns ju bara ett par meningar bort på bloggen eller fb)

    SvaraRadera
  2. Jag har sagt det förr och jag säger det igen:Du är otroligt duktig på att skriva.Man gläds med dig,man ler och skrattar och ibland bara gråter man...Det här med att livet "går vidare",de orden skulle inte ens få finnas.Du ÄR en fighter Maria.Du är så duktig som kämpar på med all träning,önskar jag skulle ha ork till hälften....<3
    E-B

    SvaraRadera