Gottegris!

I förrgår gjorde jag en löprunda på 5,5km i terrängen, det kändes riktigt bra och jag var nöjd med min prestation. Jag skulle ljuga om jag skrev att det gick lätt, men det gick och jag hade inga planer alls på att bryta av och gå.
Igår hade jag vilodag och idag skulle jag springa igen, bara en liten lätt runda på sisådär 4 km på plan mark. Borde ju gå plättlätt nu för tiden tyckte jag!
Men nej! Efter 1,5km höll jag på att storkna, det gick så tungt så tungt, ungefär som jag skulle ha sprungit de där 1,5 km i uppförsbacke. Jag fick kramp i vaden, Sveriges värsta håll, andnöd och fick jag inte lite ont i knät också mån tro?
Alltså, varför?
Hur är det möjligt?
Latmasken? Dålig dag? Dålig vilja?
Hur kan det vara sån skillnad från ena gången till andra?

Jag anar att jag skulle börja prestera bättre om jag tog mig i kragen igen när det gäller mina matvanor. Eller rättare sagt, mina sockervanor! Det är inte maten jag äter som är problemet, utan mitt förbannade sockerberoende.
Jag stoppar i mig nåt gott nästan var eviga kväll, glass, choklad, popcorn, smågodis. Vad är det som är så svårt att låta bli? Räcker det inte med fredag och lördag?
Jag pluggar till kostrådgivare...eh...
Ja, ja, imorgon är en annan dag.
Det finns ju lite glass kvar i frysen, kanske jag måste äta upp den nu.
Imorgon är en annan dag! MUMS!