lördag 1 mars 2014

I fäders spår för framtids segrar

Jag ska försöka göra en sammanfattning av fredagens äventyr som utspelades mellan Sälen och Mora.
Klockan 09.00 gick starten av Stafettvasan i Sälen, i år var det 1310st startande lag.
6 st lag bröt loppet och vi kom på den hedersvärda placeringen 1295, så vi blev inte sist i alla fall!

Jag är rätt så nöjd med min insats då jag gjorde min sträcka på en timme som jag hade räknat med. Vad jag dock inte räknat med var alla jäkla uppförsbackar!
Så här står det i beskrivningen på Vasaloppet.se om min sträcka:
"Sträcka 4 Oxberg–Hökberg (9 km): Efter växlingen i Oxberg följer småkuperad åkning med en stigning upp till Hökbergs fäbodar"
Småkuperad pöh!! Ett tag var det några härliga utförsbackar, då var det bara att njuta av fartvinden, men annars var det mest uppför.
När jag hade 500 meter kvar till växlingen så åkte jag förbi en karl som jag hörde sa åt en funktionär "Det har ju för faan varit uppför i 8,5km!!" Då svarade funktionären: "Ja och nu är det uppför igen in till mål" Så log han lite...

Nej, uppför åker man lift, sen åker man skidor ner igen.
Jag ser ju liksom lite mer ut som Anja Pärson & Pernilla Wiberg än Charlotte Kalla i kroppen!
Jag är lite för tung för den här typen av träning.
Nästa år ska jag ju åka 3 mil i dom där spåren, så jag hoppas att man får lite större chans att träna nästa vinter.

Hur som helst var det en rolig upplevelse att få vara med och det kändes härligt att stå och heja in Inger i mål. Dessutom är det kul att umgås med kollegorna under lite andra förutsättningar än på arbetstid!

Nummerlapp & medalj
 
Packar in i bilarna vid vandrarhemmet:
 
Här går starten:
 
Det här väntade på mig när jag kom hem:
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar