Då fick jag en följdfråga som löd: "Vad fick dig att komma igång? Det är det som är det svåra tycker jag, att börja, och sedan fortsätta trots att det är så fruktansvärt jobbigt de första gångerna!"
Jag svarade bara lite kort: "Viljan att börja och disciplinen att fortsätta".
Jag har börjat träna många gånger, men jag har aldrig haft samma disciplin som jag har nu. Skillnaden nu och förr är nog att jag hittat ett jävla driv och en hel hög med vilja att lyckas.
Som jag skrivit på min hemsida, jag behövde göra en livsstilsförändring för att inte gräva ner mig i sorgen. Det är så enkel utväg på nåt sätt att skylla på att man mår dåligt.
Jag känner naturligvis fortfarande en enorm sorg och en saknad som inte går att beskriva med ord och de känslorna kommer aldrig att försvinna eller bli mindre.
Därför känns det förbannat bra att kunna vända det till något positivt istället, som en motor liksom. Har jag bestämt mig så kör jag bara!
Det finns självklart dagar då jag hellre skulle stannat i soffan än att gå till gymmet eller ge mig ut och springa. Men känslan när man ändå tagit sig i kragen och kommit iväg, den är så jäkla skön. Dessutom står soffan kvar när jag kommer hem igen!
Sen tror jag att Klas är med mig på gymmet ibland och säger åt mig att köra tyngre och retar mig för mina breda axlar, precis som han gjorde när han var i livet och vi tränade tillsammans.
Jag hoppas också att pappa är lite stolt över vad jag kommit igång med, jag som gjorde honom besviken när jag slutade med friidrotten...
Fundera över vad som skulle få dig att komma igång och vad som faktiskt får dig att må bra. Jag hoppas att jag ska kunna motivera och inspirera några att hitta sitt eget driv.
Vad motiverar dig?
Nya kläder och skor kan ju vara en schysst motivation ibland.
Kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar