Idag provade jag att springa för första gången efter förkylningen och det gick verkligen över förväntan.
Jag tog med mig Ola och åkte ut i skogen, till en av mina favoritrundor, som jag förövrigt gick igår TVÅ gånger. Idag blev det dock den lite kortare rundan på 4,5 kilometer för jag ville starta lite lugnt.
Det är så skönt att springa i skogen där man får tänka lite på var man placerar fötterna för att inte snubbla på stenar, trädrötter eller grästuvor. Man liksom glömmer bort hur jobbigt det är då, än när man ska traggla på tråkig asfaltsväg.
Dessutom är det en slags frihet att jogga där det är alldeles tyst och lugnt och det ända man hör är fågelkvitter och sitt eget flås. Skönt också att kunna ha Ola med sig springa lös.
Efter dagens runda känns det inte alls lika hopplöst inför loppet faktiskt. Jag är övertygad om att jag och Malin kommer att vara ett grymt team och peppa varandra när vi är trötta.
Loppet är "bara" 6 kilometer, som väl är en struntsträcka för många, men det är tydligen väldigt backigt och i terrängen, så för mig är det en stor bedrift om jag kommer att klara att jogga hela tiden.
Jag försöker ju lära mig att inte jämföra mig med andra oavsett det gäller hastighet eller sträcka. Den ända jag ska jämföra mig med är mig själv. Jag springer ack så mycket bättre och längre idag än för ett år sedan t ex, men det är svårt att inte ha prestationsångest.
Imorgon hoppas jag att det ska bli boxfit igen tillsammans med Jaana den här gången. Jag har saknat boxträningen länge nu, så jag hoppas den ska komma tillbaka för att stanna. Det gäller ju att ha någon "sparringpartner" till sån träning och det är inte alltid det lättaste att hitta.
Sen hoppas jag att det ska gå lika bra att löpträna på onsdag igen, då ska jag nog köra intervaller.
Jag vill hälsa konditionen välkommen till min kropp! Äntligen, du har varit efterlängtad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar