De gånger det känts bra kan jag inte direkt skryta med att jag sprungit speciellt kuperat, nej väldigt, väldigt flackt faktiskt och asfalt inte terräng.
Lite ängslig för att inte prestera så bra nu när jag så skrytsamt skrivit i bloggen om hur jäkla bra det går, började jag prata om att uppförsbackar har jag fortfarande jobbigt med och undrar om jag åt lite väl tätt inpå nu så jag kommer att få håll!
Alldeles i onödan varvade jag upp mig!
Det gick ju galant, hela rundan!
Jag höll till och med bättre fart än gången innan trots att jag då sprang mestadels asfalt och flackt.
Tror inte jag behöver oroa mig att klara adventsloppet i 6-minuterstempo hela rundan.
Däremot nu när löpträningen äntligen börjar kännas lite bättre och jag har kommit in i ett visst flyt, nog kommer väl en sketen förkylning som ett brev på posten!
På natten mellan onsdag och torsdag vaknade jag med världens halsont och feberfrossa. Hur sjutton kan det bara smälla till så där? Man brukar ju känna nånting i förväg.
Från hur pigg som helst på onsdag till helt utslagen på torsdagen...
Nåväl, bättre ta en förkylning nu så kommer jag ju vara frisk och kry till loppet på 1:a advent och förhoppningsvis även till Tjejvasan!
Kram från snorjärsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar