Samtal från andra sidan

I natt drömde jag att Klas ringde till mig. Det var så jäkla verkligt på nåt sätt.
Det är ju jättesvårt att återberätta drömmar men jag ska försöka.
Han var död i drömmen också, annars när jag drömmer om honom så brukar han vara i livet igen. Ofta, ofta drömmer jag att han kommer gåendes efter vägen och vi möts. Han har aldrig varit död utan bara lurat mig hela den här tiden, så förbannat jobbigt!
Men i natt ringde han alltså från var han nu befinner sig... Han hade fått en chans att ringa och vi skulle få prata en stund i telefon.
Jag kommer inte ihåg så mycket om vad vi pratade om, jag kommer ihåg att jag frågade om han och pappa var tillsammans hela tiden. Det var dom.
Medan vi pratade var det jättemycket folk hemma hos mig och ett jäkla surr runt omkring så jag hade så svårt att koncentrera mig. Efter en stund bröts samtalet och jag blev så ledsen.
Han lyckades ringa upp igen men då var det någon annan som svarade och jag försökte slita telefonen av människan i fråga, har ingen aning om vem det var. Precis när jag fick tillbaka telefonen så bröts samtalet igen.
Jag kommer inte ihåg så mycket mer, men det var oerhört frustrerande att jag liksom inte hann prata färdigt med honom.
Jag var jätteledsen när jag vaknade. I drömmen var jag både glad över att ha fått höra hans röst och ledsen över att jag inte fick prata färdigt.
Men skulle man nånsin känna att man hade pratat färdigt om man fick chansen på riktigt? Jag tror inte det.
Idag har jag tänkt mycket på den här drömmen och funderat över vad jag skulle säga.
Vad skulle kännas viktigast att hinna prata om? Hur mår du? Jag saknar dig! Jag älskar dig! Gjorde det ont?
Jag har ju många frågor kring olyckan, men jag tror inte det skulle vara speciellt högt prioriterat om han verkligen ringde. Då skulle jag nog förmodligen strunta i allt det där.

Tänk om det kunde finnas en telefonlinje till "andra sidan"