Vad är viktigt på riktigt?

Vi är ju väldigt utseendefixerade nu för tiden, ja även jag!
Vi ska leva så jävla sunt, där kosthållning och träning i princip är ett måste. Det är inte bara de vältränade människorna som är kroppsfixerade utan även "vanliga dödliga", överviktiga, underviktiga, ja alla sorters människor är kroppsfixerade.
Tankarna kretsar ofta kring vikten och hur vi ser ut, vi jämför oss med andra hela tiden.
Jag läser ju mycket på nätet om kost och träning eftersom det blivit ett stort intresse.
Internet är ett väldigt bra ställe att hitta information man söker.
Några bloggar har jag slutat följa för att de är så extrema.
Att äta sunt och träna för att må bra räcker liksom inte. Många, många ser ut som dom tävlar i fitness, där det inte finns ett uns av underhudsfett.
Det är lätt att börja tro att det är så man måste se ut för att bli accepterad i den här världen. Om jag som 37 årig kvinna börjar fundera över om är det så här man ska se ut? Hur ska då unga tjejer och killar tänka och tro?
Jag mår otroligt mycket bättre just nu och det är mycket tack vare träningen. Dessutom har jag lyckats släppa tankarna kring siffrorna som står på vågen, dom är plötsligt inte lika viktiga längre.
Jag är väl fortfarande för "överviktig" för att kalla min kropp sund än så länge, men det går sakta men säkert åt rätt håll. Jag har inte så bråttom längre!
Så länge det inte är rent hälsofarligt och jag mår både fysiskt och psykiskt bra så är jag glad.

Det är vår förbannade skyldighet att ta hand om oss själva, men även våra medmänniskor.
Likväl som jag tycker att vi är alldeles för utseendefixerade idag, tycker jag att vi behandlar varandra med för lite respekt.
Varför ska det vara så svårt att vara vänlig, ödmjuk och hjälpsam?
Vore inte världen en vackrare plats om vi tog hand om varandra lite istället?
Gör en god gärning, jag lovar att det känns bra i själen!
Säg nåt snällt. Släpp in någon i filen. Fråga en kollega om han/hon vill ha hjälp med något idag. Ge någon en kram. Le mot någon du möter.
Jag blir själv trött ibland på vissa människor som inte visar mig respekt och när dom tilltalar mig med en taskig ton. 'Oftast tiger jag och bara sväljer, men ibland kan jag inte låta bli att svara i samma ton. Jag är ingen dörrmatta och man behandlar inte mig hur som helst, men jag önskar att jag svarade på ett bättre sätt än med samma otrevliga ton.

Det är minst lika viktigt att ta hand om sitt inre som sin kropp och det gör ganska gott för sitt inre att ge lite till någon medmänniska.

Så var rädd om dig själv och ta hand om dina medmänniskor!
What goes around comes around.


Puss & kram och trevlig helg