Labradoren - en hund med humor!

Slutade 12 idag eftersom det är dag före röd dag, det är sånt man får göra när man är "kommunalarbetare", som pappa skulle ha sagt.
Jag tog bilen och åkte ut i skogen för att gå en promenad med Ola, det är en jättefin runda på ca 5 kilometer skogsväg.
När jag går ensam, ja alltså utan människosällskap, så blir det gärna att jag går och tänker mycket och filosoferar.
Så mitt i den härliga promenaden i strålande solsken, så kom det bara över mig...Jag blev så ledsen...
Gick och tänkte på bröllopet, som inte är långt borta nu, och hur fint det ska bli, men så otroligt mycket jag saknar pappa och Klas! Dom skulle ju vara med oss då, på vår stora dag!
Ja, jag vet, dom kommer att vara med, men inte på det sätt jag hade önskat.
Det kan ju göra så förbannat ont ibland, att sakna.
Pappa ska ju stå där, vid sidan av mamma och vara brudens far, stolt som en tupp.
Klas skulle varit klädd i kavaj igen, så jäkla snygg!

Tankarna for runt i huvudet och tårarna rann sakta, jag stannade till på ett ställe där det var alldeles fullt med vitsippor. Tänkte att det skulle bli ett fint kort på Ola om han hade tid att sitta stilla.
Det var svårt att fånga på bild hur fint det var, men ni kanske kan föreställa er:

Det syns inte riktigt hur mycket blommor det är, men jag är ingen mästerfotograf heller som min blivande make.
Ja, här någonstans började det kännas lite bättre och jag kunde torka tårarna på kinderna.
Gick och tittade i telefonen på bilderna om det blev något som skulle kunna tänkas användas.
Vänder mig om för att titta var Ola tagit vägen och ser ett monster komma springandes emot mig...
Det här är alltså ca 2 minuter efter ovanstående kort är tagna:

 

Här någonstans övergick tårarna till asgarv!

Alltså Ola får oss att skratta dagligen, han har verkligen humor! Det ska tilläggas att jag inte alltid uppskattar när han badar i skitdiken, men idag fick han mig att skratta högt!

Han såg inte klok ut, det ser inte ens ut att vara en labrador i huvudet.

 

Vi hittade några fler diken efter vägen som hade lite renare vatten, så han fick gå ner och skölja av sig det värsta. Därefter fick han posera lite till, men den här gången bland blåsippor

 

 

Känns ganska skönt ändå att jag tillät mig själv bli lite ledsen idag, ibland behöver man det, fast det är jobbigt.

 

Kram till er (om jag har några läsare kvar nu när jag inte är så flitig att skriva)