Är det här frågor man ska ställa sig som 15-åring eller 20-åring? Borde man veta svaret på sådana här frågor när man är 36? Är det så viktigt egentligen?
Tja, jag vet inte om det är viktigt, men det är iallfall något jag funderar ofta på.
Kan man bestämma sig för hur man är och ska vara? Eller är det något man uppfostras till?
Om man kom fram till hur man skulle vilja vara så kanske man skulle kunna börja jobba på det. Vissa saker har jag ju faktiskt redan tagit tag i, som t ex att försöka tänka mer positivt.
En del saker har man ju bara blivit begåvad med från början som kanske är svårt att lära sig. Jag avundas dom som alltid har svar på tal, är snabbtänkta och är liksom "rapp i käften".
Sån är INTE jag, jag kommer på långt efteråt "fan att jag inte svarade så".
Är det något man kan träna upp tror du?
Jag önskar också att jag var lite mer sportig av mig, du vet, en sån där som bara älskar att springa, åka skidor, inlines, styrketräna. Det däremot är nog något man kan lära sig iallafall, det tror jag! Måste ju vara lättare att lära sig ändra något fysiskt än mentalt? Men det är klart, träning kan ju vara lika jobbigt mentalt också, att ställa om tankarna för att sätta fart på kroppen.
Jag skulle vilja bli bättre på att säga vad jag tycker ibland.
Vissa gånger vet jag inte ens vad jag tycker, t ex om man måste ta ställning till något. Kanske en fråga på jobbet som diskuteras och man tycker olika, vad tycker du Maria? Eh, jag vet inte riktigt, kan jag få svara imorgon?
Men det är klart, det finns ju massor av folk som pratar innan dom tänkt färdigt också, det är inte heller alltid speciellt bra!
Jag skulle vilja bättra på min sociala kompetens, vissa har ju bara det i sig, kan snacka med vem som helst om vad som helst. Då menar jag inte typ ordbajsare, som bara pratar och pratar om helt ointressanta saker, du vet, när man ser hur folk liksom börjar skruva på sig och bara vill gå därifrån. Nej jag menar prata på riktigt, ställa frågor, intressera sig för den man har framför sig.
Jag vill vara en sån som hela tiden lär mig nya saker och som inte ger upp om det blir lite svårt.
Som tex hade jag ju bestämt mig för att lära mig köra på bakhjulet, men jag gav upp alldeles för fort! Bara för att jag vill vara duktig från början!
Lite så var det ju med enduron också, jag tycker ju att det är fantastiskt roligt att köra, men när vurporna blev för många för att balansen inte var den bästa så tyckte jag inte att det var lika roligt längre.
Men liksom, vem är bäst på allt från början?
Dags att sänka kraven på sig själv eller?
Jag skulle vilja vara och uppfattas som snäll och hjälpsam men med mycket skinn på näsan.
Den där frågan om politisk åsikt, kanske inte är jätteviktig för mig, men jag skulle ändå vilja kunna lite mer. Jag vet ju för sjutton inte om jag är höger eller vänstervriden ens!
Jag vet inte vad de olika partierna står för, fattar inte hur jag kunde få VG i samhällskunskap.
Näe man kanske får ta och läsa på lite när man ändå sitter vid datorn nån dag.
Jag vet inte hur jag ska ha tid med det bara, när jag nu ska träna på både konditionen, mentala styrkan och min sociala kompetens. ;)
Tror ni att man har samma uppfattning om sig själv, som andra har om en?
Tror ni att man har högre tankar om sig själv än andra har om en?
Konstigt skrivet, "har om en", så kanske man bara säger, inte skriver? Skit samma ni fattar vad jag menar.
Jag lovar att jag inte ska börja använda uttrycken "jag har tappat bort mig själv" eller "jag måste hitta mig själv". För det har jag ju aldrig vetat, tror jag...
Nåväl, en lagom blandning av djupt och ytligt blev det i dagens inlägg.
Har ni några input så blir jag ju alltid glad för att ni skriver det i kommentarsfältet.
Kram kram
Jag tror att dina ideal och din självåskådning inte speglar verkligheten. Oftast ställer man för höga krav på sig själv. Det är ingen som förväntar sig att du ska vara eller uttrycka dig på ett speciellt sätt, jag tycker om dig precis som du är.
SvaraRaderaFör övrigt är jag övertygad om att det går att lära sig vad som helst, bara man vill och är tillräckligt tjurig.
Du har ju lyckats sluta röka, det går inte av för hackor.
Tack hjärtat! Ja kan man göra sig av med en sak, kanske man kan skaffa en annan? Inte för att rökning är en egenskap men dock en sysselsättning...
RaderaDu fortsätter väl med stickningen,det blir sockar nästa gång vi ses... Kram ifrån Långsele
SvaraRaderaJajamen, jag fortsätter, har till å med börjat med en ny. Garnet till den första halsduken tog slut innan den var färdig!
RaderaDu är i alla fall fantastisk på att blogga, det har du inte tänkt på... eller? Och att vara rapp i käften är ofta när munnen är snabbare än hjärnan. Inte speciellt bra i längden tycker jag.
SvaraRaderaKram
Tack finaste Lena! Kram tillbaka
RaderaTack för dina underbara inlägg i en alltid så välskriven blogg! :) Jag blir både glad, fundersam, tagen och ibland en smula klokare faktiskt. Jag tror också att man ställer alldeles för höga krav på sig själv många gånger. Samtidigt tror jag att det ibland kan vara bra också, så att man alltid kan stäva efter att utvecklas och bli en bättre människa. Det viktiga är att inte ta motgångarna så hårt, ibland tar vissa saker bara lite längre tid att lära sig än andra. Du har många goda och fina egenskaper Maria. Jag kan skriva en lista hur lång som helst. Du är en sann och trogen vän, det är bland det finaste man kan ha <3 JAG SAKNAR DIG! PUSS&KRAM
SvaraRaderaHåller med malin som skrivit åvan för hellt åå hållet..
SvaraRaderaDu är så duktig åå skriva o få till det på ett så bra sätt..
Mega kramar till dig..
Jag tänker också mycket på hur jag är och på hur andra är. Kommer inte ihåg var jag läste det, men nån skrev att om man skulle kasta in allas problem i en stor hög och sen tvinga dem att välja något ur högen skulle alla antagligen gå därifrån med sina egna bekymmer till slut i alla fall. Jag tror att det är lite samma sak med våra personligheter, även om man tänker att "jag önskar att jag vore som..." så kanske vi inte är beredda att ta det som är konsekvenserna av att vara sån.
SvaraRaderaOm man till exempel är en sån som är äventyrlig och prövar på en massa nya saker kanske man inte samtidigt kan vara en sån som håller fast vid sin partner och sina vänner. Om man är en sån som alltid har svar på tal kanske man ofta uppfattas som kaxig och jobbig och inte klok och eftertänksam.
Jag bestämde mig en gång för att jag ville ändra på en av mina egenskaper: att jag alltid lät andra bestämma om de ville vara vän med mig eller inte. Jag väntade liksom på att andra skulle inse att jag var värd att umgås med. Sen bestämde jag att "nä, nu får det faaan vara nog, den där bruden SKA jag bli kompis med". Och det blev jag, vi är fortfarande väldigt nära vänner. Det var så SJUKT obekvämt och jobbigt att "vara någon annan", men nu har jag blivit sån.
Så vad är min poäng? Jo, man kanske BÅDE kan acceptera sina bra och dåliga sidor OCH ibland bestämma sig för att "nä fan, sån här vill jag inte vara" och ändra på det. :)
Väldigt fint skrivet, skönt att se att det är någon annan som tänker och tänker och tänker utan att alltid komma fram till något...