Ola är ute på annons

på Blocket!

Nej, vi ska inte sälja honom, vi letar dagmatte/husse i väntan på dagisplats.
Vi står nu i kö på 2 hunddagis, ett i Valbo och ett i Sandviken, men det verkar kunna ta tid innan man får någon plats där. Därför ska vi prova det här istället.
Har fått ett mail från en familj i Valbo, men det kändes inte helt seriöst...
Dom har en stövartik och karln i familjen är hemma och är pappaledig med en liten bebis. Det kändes som att dom inte riktigt har tid med hunden och vill därför ha sällskap till den, då dom nämnde sin fina hundgård dom har... Eller så är dom i stort behov av en extra slant... Hur som helst tackade jag nej till deras erbjudande. Hoppas det kommer flera.

En sak till jag hoppas på är att januari ska gå lika fort som alla andra månader gjort hittills, så vi får flytta snart! Till vår TRÅNGA lägenhet, som alla tjatar om...fortfarande...
Drygrövar!
Vad är skillnaden nu och då man var yngre?
Jag har bott i många ettor i mitt liv, med flera hundar, ingen karl dock
men han tar inte så mycket plats och det har gått hur bra som helst.
Om jag sitter i soffan, då sitter oftast Henke bredvid.
Om Henke ligger i sängen, då ligger jag oftast bredvid.
Det är väl inte direkt som att vi kommer att vara ivägen för varandra bara för att vi bor mindre?
Flera stycken har sagt: men gud va jobbigt, tänk om du vill vara ifred och gå undan nånstans, det går ju inte i en etta!
Men alltså, vaddå gå undan? Gör folk verkligen så?
Om man bor i ett hus, går man då "undan" genom att gå in i sovrummet eller sätter man sig i köket eller vad menar dom? Jag måste börja ställa motfrågor!
Okej, det jag kan hålla med om är att det blir dåligt med förvaringsutrymmen. Men då får man väl ha färre saker då.

Hittade en artikel i en tidning när jag googlade på compact living:
Den här tjejen bor på 10 kvadratmeter och dessutom betalar hon 2500kr/månad för det.

Foto: Jimmy Wixtröm

Om man tänker efter, hur mycket av alla prylar man har använder man?
Vi slänger ju hur mycket som helst nu och säljer en del...Ibland tänker vi att den här kan man ju inte slänga av olika anledningar, men om man inte plockat fram grejen eller använt den på hur länge som helst, inte kommer man att sakna den då?

Nej det här kommer att bli såååå bra, det vet jag!
Förresten, det är ju inte skrivet i sten att vi ska bo i den där ettan resten av våra liv, kanske inte ens i flera år. Den som lever får se!

Snart är det helg igen! Ser fram emot käk hos faster Britt-Marie och farbror Hans imorgon.

Tjingeling