Förbannade tält och vidriga knott!

Så kom den dagen då vi åter igen skulle bo i tält. Nu skulle vi ju åka till Fulufjällets nationalpark och promenera och för fjällvandring är ju tältning mer en regel än ett undantag. Det är i tält man bor när man fjällvandrar, så enkelt är det.
Med bilen packad, hunden i skuffen och glad i hågen, styrde vi i måndags mot nya äventyr och upplevelser, denna gången alltså i norra Dalarna.
Väl framme hittade vi ett riktigt fint ställe att slå upp tältet på, precis vid ett vackert vattendrag och det fanns även bord/bänk där. Perfekt!

Men snart bröt helvetet lös!
Det flockades små, elaka, vidriga knott, det var som ett grått moln runt oss. Ingenting hjälpte, inte mygga och inte heller myggspiraler.
Jag är nu alldeles full i idiotkliande knottbett, i nacken, i ansiktet, på benen och på RÖVEN!! Hur i hela helvetet har dom hittat dit?? Jo det var väl förstås när jag pinkade i det fria!
Ja, ja efter tältet var uppsatt och vi hade tagit en kvällspromenade med Ola så kunde vi krypa ner i våra sovsäckar och det var en behaglig temperatur i tältet. Med de nya tjocka luftmadrasserna så är det inte allt för tokigt att sova i tält. Dessutom har jag hört att knott inte bits inomhus.
Jag låg och läste en stund innan jag la mig till rätta för en god natts sömn, pussade äkta maken god natt och såg fram emot morgondagen och Njupeskärs vattenfall.
Vaknade efter ett par timmar och frös som en liten skit, det var ju varmt när vi la oss, så inte hade väl jag klätt på mig en massa. Nej jag låg i trosor och linne i min sovsäck jag!
Som tur var hade jag ju en huvtröja och en fleecejacka och ett badlakan som extra kuddar så jag tog på mig fleecejackan och kurade ner mig igen.
Inte f*n ´blev jag nå varmare för det! Näe på med huvtröjan också, dessutom tog jag badlakanet och virade kring benen, så nu hade jag inte mycket till kudde kvar.
Men jag frös ändå, låg och huttrade och svor ve och förbannelse i tankarna! Aldrig mer Maria! Aldrig mer ska jag bo i tält!! Det är ett löfte!!
På morgonen blev det i alla fall lite varmt igen och Ola fick komma in på lite morgonmys

Ni vet hur man kan känna sig när man sovit så där dåligt...nästan som bakfull...
Kul!! Hur ska man orka gå i nån jävla uppförsbacke nu då??!!
Ja, ja lite kaffe och en mealbar på det här så!

Väl framme vi Fulufjällets nationalpark så var natten och humöret som bortblåst.
Det var verkligen helt fantastiskt att promenera där, både uppför och nedför!
Svetten rann ibland, då det var ganska brant uppförslut på vissa ställen och vi fick leka bergsgetter på de vassa stenarna.
Ola var verkligen jätteduktig, trots värme och bitvis eländig terräng!
När jag såg vattenfallet och när vi kom upp, längst upp på fjället och kunde titta ner hur långt vi gått uppför, då tyckte jag att det var väl värt alla knottbett och eventuella köldskador. ( Men jag vill fortfarande bo i stuga nästa gång)

 

Kom ihåg att ni kan klicka på bilderna för att se dom större

 

 

Det har väckts en mycket stor reslust i mig nu och en nyfikenhet att upptäcka fler platser.
Jag längtar redan till nästa utflykt vi ska göra, även om vi inte bestämt var det blir ännu.

Nu ska jag äta frukost i soffan, tittandes på TV och göra morgontoaletten i vårt badrum, leta fram något att smörja på de elakt kliande knottbetten som snart gör mig galen!
Det är skönt att vara hemma också!

Puss & kram