Tjejvasan avklarad

Jag kan med all säkerhet säga att det där är det jobbigaste jag nånsin gjort!
Vi var ju för några veckor sedan upp till Mora och tränade inför detta lopp, då åkte vi 2 av de 3 milen och det kändes hur bra som helst. Jag var inte ett dugg orolig för det här...men förutsättningarna i spåren var lite annorlunda när det inte hade åkt några tusen personer före.

Spåren var helt sönderkörda och jag hade inget fäste överhuvudtaget i de sockriga konstsnöspåren.
Det gick inte att diagonala så det var bara att staka eller typ hasa på skidorna.
Eftersom min gamla krigsskada (nacken) gav upp av all stakning så var det bara att hasa sig fram och vänta på nedförsbackarna.
All heder till dom som jobbar för att få till det så bra för att människor sen ska förstöra spåren.
Folk trängs för att komma förbi och fram, men sen när det blir minsta lilla utförsbacke ja då ska dom minsann stå stilla!
Dom tog av sig skidorna och gick ner eller så plogade dom hela vägen ner och så klart ramlade dom också...
Nedförsbackarna är ju för sjutton det bästa med längdskidåkning om det nu finns nåt som är bra med det.

Tack för alla gulliga hälsningar, tyvärr såg jag dom inte på skärmarna men jag tittade när jag kom hem. Jag hade sååå behövt sett dom i spåret, för jag var så sliten. Tessan jag vet inte vad du la in för bild, men den kom inte med i alla fall :)
Så här såg dom ut:

Malin, du fick också en hälsning som vi inte såg, den lyder så här:

I dagsläget kan jag inte känna mig särskilt stolt över min prestation, men det kanske kommer en dag då jag i alla fall kan känna lite stolthet att jag genomfört tjejvasan.
Jag hade räknat med att göra loppet på 3,5 timme men det tog 4,5 timme...men vet ni, sminket satt fint i alla 4,5 timmarna, alltid nåt!

Näe men jag är inte bitter, nu laddar vi om för cykellopp på 10 mil, min rumpa kommer aldrig mer bli sig lik.
Det är bara att sätta igång att träna cykling nu, så att förutsättningarna att lyckas bättre i det loppet ökar.

Tack för all support och hejarop! Tack Malin för att du kämpade tillsammans med mig trots att ditt knä gav upp och din axel skrek NEEEEJ! Tack Henke och Linus för att ni följde med, jag hade aldrig orkat köra hem. Tack också för alla fina bilder älskling!

Mot nya mål!!

Så här glada var vi vid starten:

Så här såg det ut vid starten:

Vi ser inte fullt lika nöjda ut efter målgång, trots bubblet: