Dan före dan

Imorgon är det dags för första eldprovet i tjejklassikern 2015!
Jag har kolhydratladdat hela veckan med semla och choklad så jag känner mig väl förberedd. I skrivande stund vet jag inte om jag ska starta 10:45 som är min "riktiga" starttid, eller om jag har bytt så jag startar samtidigt med Malin kl 11.00. Jag får besked under kvällen...

Naturligtvis har jag även laddat med en ledig dag idag, då jag shoppat både kläder, skor, smycken och bubbel.
Nej, kläderna är inte skidkläder och skorna är inte längdskidpjäxor och bubblet ska vi ha när vi går i mål i Mora imorgon.
Mina ögonbryn är nyfixade av Denice och mina fransar är snygga och långa tack vare Malin, så jag kommer i alla fall att se fabulös ut där i spåret. Har funderat på att stoppa i löshåret också, men det kanske är dumt att svetta ner det.
Det viktigaste är inte att åka på en bra tid, det viktigaste är att vi är snygga och att vi kommer i mål så vi får en medalj och poppa korken i bubbelflaskan!

Håll tummarna för oss!
Kram

Skicka en hälsning vettja

Nu börjar det närma sig första loppet i tjejklassikern 2015, på lördag är det dags för start i tjejvasan.
Det ska bli skönt att få bocka av ett av fyra lopp! Det ska bli skönt när det är gjort!

Om ni vill skicka en hälsning till mig där ute i spåret kan ni gå in här:
http://www.alecta.se/vasaloppet2015/

Då skulle jag bli glad, i alla fall av vänliga och peppande hälsningar.

Återkommer med rapport.

Kram

Ännu ett personligt rekord satt

Vet ni vad den här tjockisen gjorde igår?!
Jo hon joggade i 9 kilometer i sträck!!
Det är absolut by far mitt rekord! Tror att det längsta jag joggat i ett sprut tidigare är typ 6,5 kilometer.
Jag har ju lagt upp en plan att jag ska löpträna 3 dagar i veckan, varav 1 dag "vanliga" rundan på ca 5km, 1 dag med intervallträning och 1 dag distansträning.
För vana löpare kanske inte 9 km räknas som distansträning, men för mig gör det absolut det.

Jag gick ut med inställningen att jag skulle göra just den här rundan och om jag behövde skulle jag gå lite emellanåt för att sen orka jogga igen. Jag skulle jogga i väldigt sakta tempo för att just orka så långt som möjligt.
Efter 5km log jag till och med åt mig själv och tänkte nästa gång säger hon 6km och jag kommer att orka ända till dess.
Det gjorde jag, till och med uppförsbackarna gick!
NIO KILOMETER det är stort för mig, gigantiskt stort!
Endorfinerna sprutade ur porerna när jag till slut bröt av och började gå, när tanten i öronen sa 9 kilometer.
Jag bryr mig inte ens om att det tog 1 timme och 5 minuter, för jag joggade ändå hela vägen!

Crawlkurs - lektion nr 1

Varje fredag mellan kl 18:00 - 19:00 i 15 veckor kommer jag att spendera i en bassäng på Fjärranhöjder. Igår var första lektionen och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot nästa fredag, jag ska villigt erkänna att jag undrar vad jag gett mig in på.

Första övningen bestod av "krokodilandning" det betyder att man ska stå stilla, hålla för näsan, sänka ner hakan och halva munnen i vattnet och andas. Alltså - andas med munnen halvfylld med vatten!

Andra övningen fick vi hålla en simplatta och öva på benspark, även denna övning var svår och man simmade väldigt vingligt och det gick otroligt sakta. Jag trodde att jag aldrig skulle komma över till andra sidan... Man ska liksom hålla benen raka, inte sparka från knät utan rörelsen sitter i höfterna kan man säga.
Tack och lov gick det minst lika sakta för alla andra och kursledarna förtydligade att det SKA gå sakta för att det är en teknikövning. Tävlingsmänniskan i mig vill ju liksom alltid att det ska gå fort!

Därefter skulle vi göra samma sak igen tillbaka, fast den här gången med ansiktet i vattnet och om vi behövde (?!) andas, skulle vi göra det genom att lyfta ena armen som en crawrörelse och vrida ansiket åt samma sida ovanför vattenytan och dra in luft.
Det här ser sjukt enkelt ut för någon som kan, men jag tyckte att det var allt annat än enkelt!
Jag får som någon slags panikkänsla när man har dragit in (vad det känns som) litervis med vatten i näsan och sen ska man efter att ha hållit andan i flera sekunder (som känns som minuter) dra in luft för att sen fortsätta hålla andan.
Kroppen och lungorna liksom bara skriker "ANDAS!!!" Vilket ju då resulterar i flås och att jag kippar efter andan.

Flera övningar gick ut på att ligga med ansiktet i vattnet och röra sig framåt utan att använda armarna.
Utmaningen med att lära sig crawl är förmodligen andningen, det vågar jag nog konstatera.

Jag är förvånad över hur mycket vatten som faktiskt fanns kvar i bassängen när vi var färdiga, för det kändes som att vi svalde det mesta. Dessutom har jag fortfarande ont i näsan eftersom jag ju tydligen snortade vattnet också.
Jag förstår varför man har badmössa och JA, jag tänker införskaffa en själv.

För min del är det här en stor utmaning, att göra något som jag är totalt talanglös på inför andra människor. Jag som vill vara bra på allt från början, annars låter jag hellre bli!
Crawlkursen är verkligen en del av min personliga utveckling, göra saker som är "out of my comfort zone"

Missförstå mig rätt - jag ser fram emot nästa fredag! För jag tycker faktiskt att det var skitkul!
Då ska vi tydligen få använda armarna också.