Kompressionskläder & guppande mage

Nu är det inte långt kvar till lördag och Spring Cross. Jag ska försöka att inte träna så mycket denna vecka utan i princip vila mig i form. Även om jag löptränar varje dag denna vecka fram till lördag så kommer ju inte konditionen att bli nå bättre.
Igår var jag med på gruppträningen med B.A.B.Y Runners Team, Maria ledde träningen istället för Jenny som är i Spanien och har det bra. Vi tränade löpteknik i backe, både uppför och nedför, mycket bra och mycket jobbigt.
Om jag nånsin ska bli nå bättre löpare så måste jag nog börja pressa mig själv mer nu. Det är väl intervaller och backträning som gäller antar jag. Men, det få bli nästa vecka!
Imorgon ska jag jogga en runda i mitt "bekvämlighetstempo" och sen blir det vila torsdag och fredag.

Jag har köpt ett par kompressionstights så nu kan det ju inte gå annat än bra. Det ska ju vara helt outstanding om man ska tro på reklam.
Forskade lite i vad som är så fantastiskt med dom och läste bland annat på http://www.sportkompression.se/

Det handlar väl helt enkelt om att de förbättrar blodcirkulationen och gör att musklerna återhämtar sig fortare.
Jag kan inte säga att det gick lättare att springa igår i mina nya tights, men dom är väldigt sköna och dom liksom tajtar till benen och rumpan så fläsket sitter på plats.
Däremot sitter dom inte uppe i midjan på mig när jag springer. När magen börjar guppa så rullar tightsen ner och det blir en osnygg volang, men det kanske handlar om att jag måste tajta till magen på andra vis än med kläder.

Affirmation ska ju fungera har jag hört, det tåls att testas.
Jag kommer att bli en bra löpare. Jag kommer att bli en bra löpare. Jag kommer att bli en bra löpare.

Träning i trädgården

Det blev inget besök på gymmet idag heller, det blev bättre!
Jag och mamma körde stationsträning ute på gräsmattan, hemma hos henne.

Övningarna:
sit-ups
benböj
lårcurl med boll
hula hoops
plankan
armhävningar
rumplyft
burpees
ryggresningar
benindrag på boll

45 sekunder/övning x 3

Mamma hade köpt en hula hoop idag, eller rockring som det heter på svenska, det var skitroligt!

Jag hade min alldeles egna proffsfotograf med mig som dokumenterade övningarna, när han inte cyklade på bakhjulet:

Tack mamma för att du ville träna med mig!
Tack älskling för snygga bilder!
Ni kan se fler av Henkes bilder här http://fotografwallner.blogspot.se

Run Maria run!

Det går bättre och bättre med löpträningen, det känns så jäkla bra. Jag har hittat något slags bekvämlighetstempo om man kan kalla det så. Nej, det är inte som att jag kan springa hur långt som helst i det tempot, men det känns i alla fall inte som att jag håller på att dö.
Fortfarande känns det dock som en omöjlighet att orka 6 kilometer i kuperad terräng, men det kanske inte är hela världen om vi bryter av och går i ett par minuter för att orka en stund till.
Hur var det nu? Släppa prestationen? Jag jobbar på det!
Just nu ligger nästan all fokus på löpträning och jag kommer inte ens ihåg när jag var på gymmet senast, men det gör ingenting. En dag i veckan får jag med lite styrka i alla fall, på boxträningen. Jag ska försöka klämma in en dag till med lite mer styrka men nu har det blivit löpträning 4 dagar i veckan.
Boxträningen med Jaana förra veckan var jätterolig och svetten stänkte om mig som vanligt, men jag tror faktiskt jag har lite bättre ork nu än i höstas.
Den här veckan blir det ingen boxning, men jag ser fram emot nästa vecka då vi förhoppningsvis kör igen. (Krya på dig Jaana, se till att vila axeln nu)
Kanske det får bli ett pass på gymmet imorgon då istället.

Apropå se fram emot, maj månad är verkligen en händelserik månad.
Den 3e är det ju dags för mig och Malin att göra vår debut tillsammans i ett lopp då vi springer Spring Cross på Djurgården.

Den 17e ska jag och Henke till Stockholm på föreläsning med Mårten Nylén, det ser jag verkligen fram emot. Så får jag ju träffa hans snygga fru Malin igen också!
Jag har ju sån tur så jag har fått en biljett av Malin och Mårten! Tack snälla ni, jag känner mig så lyckligt lottad!
Vill du också så föreläsningen, gå in och läs mer här

Den 20 maj går Vårruset i Gävle där jag ska springa med några kollegor!

Sen är det ju så klart Booty Camp 31 maj som jag fortfarande inte gett upp hoppet om att det ska bli av. Det är fortfarande dåligt med anmälningar, men jag hoppas att några till ska anmäla sig till helgen då man fått lön. Det vore så trist att behöva ställa in!

Så vill jag faktiskt tacka er trogna läsare också, som kommer in och kikar här varje dag trots att jag varit urusel på att skriva på sistone! Tack för att ni stannar kvar och inte ger upp hoppet om mig. Jag lovar att försöka hitta drivet till skrivandet igen.

Jag hade tänkt skriva lite om påsken som just passerat och hur min man och mina bröder skrämde liv i varenda motordrivna makapär dom kunde hitta i mammas garage. Berätta om hur härligt och skönt det varit med långledighet, men ni få se några bilder som Henke tagit istället.

Kramar!

 

 

Välkommen till min kropp!

Nu är det 2½ vecka kvar till vi ska springa lopp på Djurgården, Spring Cross den 3 maj. Helt ärligt har det känts rätt så hopplöst eftersom jag blev förkyld, återigen.
Idag provade jag att springa för första gången efter förkylningen och det gick verkligen över förväntan.
Jag tog med mig Ola och åkte ut i skogen, till en av mina favoritrundor, som jag förövrigt gick igår TVÅ gånger. Idag blev det dock den lite kortare rundan på 4,5 kilometer för jag ville starta lite lugnt.
Det är så skönt att springa i skogen där man får tänka lite på var man placerar fötterna för att inte snubbla på stenar, trädrötter eller grästuvor. Man liksom glömmer bort hur jobbigt det är då, än när man ska traggla på tråkig asfaltsväg.
Dessutom är det en slags frihet att jogga där det är alldeles tyst och lugnt och det ända man hör är fågelkvitter och sitt eget flås. Skönt också att kunna ha Ola med sig springa lös.

Efter dagens runda känns det inte alls lika hopplöst inför loppet faktiskt. Jag är övertygad om att jag och Malin kommer att vara ett grymt team och peppa varandra när vi är trötta.
Loppet är "bara" 6 kilometer, som väl är en struntsträcka för många, men det är tydligen väldigt backigt och i terrängen, så för mig är det en stor bedrift om jag kommer att klara att jogga hela tiden.
Jag försöker ju lära mig att inte jämföra mig med andra oavsett det gäller hastighet eller sträcka. Den ända jag ska jämföra mig med är mig själv. Jag springer ack så mycket bättre och längre idag än för ett år sedan t ex, men det är svårt att inte ha prestationsångest.

Imorgon hoppas jag att det ska bli boxfit igen tillsammans med Jaana den här gången. Jag har saknat boxträningen länge nu, så jag hoppas den ska komma tillbaka för att stanna. Det gäller ju att ha någon "sparringpartner" till sån träning och det är inte alltid det lättaste att hitta.

Sen hoppas jag att det ska gå lika bra att löpträna på onsdag igen, då ska jag nog köra intervaller.
Jag vill hälsa konditionen välkommen till min kropp! Äntligen, du har varit efterlängtad!