I natt drömde jag att Klas ringde till mig. Det var så jäkla verkligt på nåt sätt.
Det är ju jättesvårt att återberätta drömmar men jag ska försöka.
Han var död i drömmen också, annars när jag drömmer om honom så brukar han vara i livet igen. Ofta, ofta drömmer jag att han kommer gåendes efter vägen och vi möts. Han har aldrig varit död utan bara lurat mig hela den här tiden, så förbannat jobbigt!
Men i natt ringde han alltså från var han nu befinner sig... Han hade fått en chans att ringa och vi skulle få prata en stund i telefon.
Jag kommer inte ihåg så mycket om vad vi pratade om, jag kommer ihåg att jag frågade om han och pappa var tillsammans hela tiden. Det var dom.
Medan vi pratade var det jättemycket folk hemma hos mig och ett jäkla surr runt omkring så jag hade så svårt att koncentrera mig.
Efter en stund bröts samtalet och jag blev så ledsen.
Han lyckades ringa upp igen men då var det någon annan som svarade och jag försökte slita telefonen av människan i fråga, har ingen aning om vem det var. Precis när jag fick tillbaka telefonen så bröts samtalet igen.
Jag kommer inte ihåg så mycket mer, men det var oerhört frustrerande att jag liksom inte hann prata färdigt med honom.
Jag var jätteledsen när jag vaknade.
I drömmen var jag både glad över att ha fått höra hans röst och ledsen över att jag inte fick prata färdigt.
Men skulle man nånsin känna att man hade pratat färdigt om man fick chansen på riktigt? Jag tror inte det.
Idag har jag tänkt mycket på den här drömmen och funderat över vad jag skulle säga.
Vad skulle kännas viktigast att hinna prata om? Hur mår du? Jag saknar dig! Jag älskar dig! Gjorde det ont?
Jag har ju många frågor kring olyckan, men jag tror inte det skulle vara speciellt högt prioriterat om han verkligen ringde. Då skulle jag nog förmodligen strunta i allt det där.
Tänk om det kunde finnas en telefonlinje till "andra sidan"
torsdag 28 november 2013
tisdag 26 november 2013
Nu är det gjort...
...första cirkelträningen. Det gick ju ganska bra för att vara första gången tycker jag. Uppslutningen blev inte så stor som det såg ut från början, men det gjorde absolut ingenting.
Eftersom vi blev en liten skara på 5st så behövde jag inte känna mig nervös och det var ju skönt!
Jag kände att jag får nog lägga lite mer energi på att styra upp uppvärmningen lite bättre, nu blev det mest "freebase" :) Gammal hederlig fotbollsuppvärmning, och då ska ni veta att det typ är 25 år sen jag spelade fotboll! Ja jag vet, man kan tro att jag knappt var född för 25 år sen... men fotboll det spelade jag!
Hur som helst, upplägget såg ut så här ikväll:
45 sekunder/station och vi hann 3 varv
Jag blev i alla fall både svettig och andfådd, jag hoppas att övriga deltagare tyckte att det var lite jobbigt också.
Det verkar som det finns intresse att prova igen, så jag har gjort en bokningsförfrågan till torsdag nästa vecka.
För egen del tycker jag det kändes som en bra träningsform då den är omväxlande, pulshöjande och man får träna igenom hela kroppen.
Tack för att ni kom!!
Kram
Eftersom vi blev en liten skara på 5st så behövde jag inte känna mig nervös och det var ju skönt!
Jag kände att jag får nog lägga lite mer energi på att styra upp uppvärmningen lite bättre, nu blev det mest "freebase" :) Gammal hederlig fotbollsuppvärmning, och då ska ni veta att det typ är 25 år sen jag spelade fotboll! Ja jag vet, man kan tro att jag knappt var född för 25 år sen... men fotboll det spelade jag!
Hur som helst, upplägget såg ut så här ikväll:
45 sekunder/station och vi hann 3 varv
- jogga på tjockmadrass
- ryggresningar
- benböj
- bicepscurls
- situps
- hopprep
- swing med kettlebell
- utfallsgång
- dips
- russian twist
Jag blev i alla fall både svettig och andfådd, jag hoppas att övriga deltagare tyckte att det var lite jobbigt också.
Det verkar som det finns intresse att prova igen, så jag har gjort en bokningsförfrågan till torsdag nästa vecka.
För egen del tycker jag det kändes som en bra träningsform då den är omväxlande, pulshöjande och man får träna igenom hela kroppen.
Tack för att ni kom!!
Kram
fredag 22 november 2013
Vad är viktigt på riktigt?
Vi är ju väldigt utseendefixerade nu för tiden, ja även jag!
Vi ska leva så jävla sunt, där kosthållning och träning i princip är ett måste. Det är inte bara de vältränade människorna som är kroppsfixerade utan även "vanliga dödliga", överviktiga, underviktiga, ja alla sorters människor är kroppsfixerade.
Tankarna kretsar ofta kring vikten och hur vi ser ut, vi jämför oss med andra hela tiden.
Jag läser ju mycket på nätet om kost och träning eftersom det blivit ett stort intresse.
Internet är ett väldigt bra ställe att hitta information man söker.
Några bloggar har jag slutat följa för att de är så extrema.
Att äta sunt och träna för att må bra räcker liksom inte. Många, många ser ut som dom tävlar i fitness, där det inte finns ett uns av underhudsfett.
Det är lätt att börja tro att det är så man måste se ut för att bli accepterad i den här världen. Om jag som 37 årig kvinna börjar fundera över om är det så här man ska se ut? Hur ska då unga tjejer och killar tänka och tro?
Jag mår otroligt mycket bättre just nu och det är mycket tack vare träningen. Dessutom har jag lyckats släppa tankarna kring siffrorna som står på vågen, dom är plötsligt inte lika viktiga längre.
Jag är väl fortfarande för "överviktig" för att kalla min kropp sund än så länge, men det går sakta men säkert åt rätt håll. Jag har inte så bråttom längre!
Så länge det inte är rent hälsofarligt och jag mår både fysiskt och psykiskt bra så är jag glad.
Det är vår förbannade skyldighet att ta hand om oss själva, men även våra medmänniskor.
Likväl som jag tycker att vi är alldeles för utseendefixerade idag, tycker jag att vi behandlar varandra med för lite respekt.
Varför ska det vara så svårt att vara vänlig, ödmjuk och hjälpsam?
Vore inte världen en vackrare plats om vi tog hand om varandra lite istället?
Gör en god gärning, jag lovar att det känns bra i själen!
Säg nåt snällt. Släpp in någon i filen. Fråga en kollega om han/hon vill ha hjälp med något idag. Ge någon en kram. Le mot någon du möter.
Jag blir själv trött ibland på vissa människor som inte visar mig respekt och när dom tilltalar mig med en taskig ton. 'Oftast tiger jag och bara sväljer, men ibland kan jag inte låta bli att svara i samma ton. Jag är ingen dörrmatta och man behandlar inte mig hur som helst, men jag önskar att jag svarade på ett bättre sätt än med samma otrevliga ton.
Det är minst lika viktigt att ta hand om sitt inre som sin kropp och det gör ganska gott för sitt inre att ge lite till någon medmänniska.
Så var rädd om dig själv och ta hand om dina medmänniskor!
What goes around comes around.
Puss & kram och trevlig helg
Vi ska leva så jävla sunt, där kosthållning och träning i princip är ett måste. Det är inte bara de vältränade människorna som är kroppsfixerade utan även "vanliga dödliga", överviktiga, underviktiga, ja alla sorters människor är kroppsfixerade.
Tankarna kretsar ofta kring vikten och hur vi ser ut, vi jämför oss med andra hela tiden.
Jag läser ju mycket på nätet om kost och träning eftersom det blivit ett stort intresse.
Internet är ett väldigt bra ställe att hitta information man söker.
Några bloggar har jag slutat följa för att de är så extrema.
Att äta sunt och träna för att må bra räcker liksom inte. Många, många ser ut som dom tävlar i fitness, där det inte finns ett uns av underhudsfett.
Det är lätt att börja tro att det är så man måste se ut för att bli accepterad i den här världen. Om jag som 37 årig kvinna börjar fundera över om är det så här man ska se ut? Hur ska då unga tjejer och killar tänka och tro?
Jag mår otroligt mycket bättre just nu och det är mycket tack vare träningen. Dessutom har jag lyckats släppa tankarna kring siffrorna som står på vågen, dom är plötsligt inte lika viktiga längre.
Jag är väl fortfarande för "överviktig" för att kalla min kropp sund än så länge, men det går sakta men säkert åt rätt håll. Jag har inte så bråttom längre!
Så länge det inte är rent hälsofarligt och jag mår både fysiskt och psykiskt bra så är jag glad.
Det är vår förbannade skyldighet att ta hand om oss själva, men även våra medmänniskor.
Likväl som jag tycker att vi är alldeles för utseendefixerade idag, tycker jag att vi behandlar varandra med för lite respekt.
Varför ska det vara så svårt att vara vänlig, ödmjuk och hjälpsam?
Vore inte världen en vackrare plats om vi tog hand om varandra lite istället?
Gör en god gärning, jag lovar att det känns bra i själen!
Säg nåt snällt. Släpp in någon i filen. Fråga en kollega om han/hon vill ha hjälp med något idag. Ge någon en kram. Le mot någon du möter.
Jag blir själv trött ibland på vissa människor som inte visar mig respekt och när dom tilltalar mig med en taskig ton. 'Oftast tiger jag och bara sväljer, men ibland kan jag inte låta bli att svara i samma ton. Jag är ingen dörrmatta och man behandlar inte mig hur som helst, men jag önskar att jag svarade på ett bättre sätt än med samma otrevliga ton.
Det är minst lika viktigt att ta hand om sitt inre som sin kropp och det gör ganska gott för sitt inre att ge lite till någon medmänniska.
Så var rädd om dig själv och ta hand om dina medmänniskor!
What goes around comes around.
Puss & kram och trevlig helg
torsdag 21 november 2013
Gymnastik
Idag har jag endast tränat ansiktet, genom så kallad ansiktsgymnastik.
Jag har hört att man lätt blir rynkig när man går ner i vikt och det har jag ju ingen lust med förstås!
Men eftersom jag slutat leva efter principen "det gäller att hålla skinnet spänt" så måste jag ju hitta på något annat.
Om ni vill får ni gärna använda er av mina övningar.
Håll till godo:
Jag har hört att man lätt blir rynkig när man går ner i vikt och det har jag ju ingen lust med förstås!
Men eftersom jag slutat leva efter principen "det gäller att hålla skinnet spänt" så måste jag ju hitta på något annat.
Om ni vill får ni gärna använda er av mina övningar.
Håll till godo:
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




