Gottegris!

I förrgår gjorde jag en löprunda på 5,5km i terrängen, det kändes riktigt bra och jag var nöjd med min prestation. Jag skulle ljuga om jag skrev att det gick lätt, men det gick och jag hade inga planer alls på att bryta av och gå.
Igår hade jag vilodag och idag skulle jag springa igen, bara en liten lätt runda på sisådär 4 km på plan mark. Borde ju gå plättlätt nu för tiden tyckte jag!
Men nej! Efter 1,5km höll jag på att storkna, det gick så tungt så tungt, ungefär som jag skulle ha sprungit de där 1,5 km i uppförsbacke. Jag fick kramp i vaden, Sveriges värsta håll, andnöd och fick jag inte lite ont i knät också mån tro?
Alltså, varför?
Hur är det möjligt?
Latmasken? Dålig dag? Dålig vilja?
Hur kan det vara sån skillnad från ena gången till andra?

Jag anar att jag skulle börja prestera bättre om jag tog mig i kragen igen när det gäller mina matvanor. Eller rättare sagt, mina sockervanor! Det är inte maten jag äter som är problemet, utan mitt förbannade sockerberoende.
Jag stoppar i mig nåt gott nästan var eviga kväll, glass, choklad, popcorn, smågodis. Vad är det som är så svårt att låta bli? Räcker det inte med fredag och lördag?
Jag pluggar till kostrådgivare...eh...
Ja, ja, imorgon är en annan dag.
Det finns ju lite glass kvar i frysen, kanske jag måste äta upp den nu.
Imorgon är en annan dag! MUMS!

Det närmar sig!

Ikväll har jag satt ihop schemat till träningseventet den 31 maj, jag hoppas verkligen att det ska bli så bra som jag tror.
Vi kommer att börja med första passet redan kl 10.00 och vi avslutar ca 16.00. Det känns roligt att Emma  vill vara med hela dagen och inte bara komma och göra sin föreläsning.

Jag känner en viss oro att jag ska glömma någonting, eller att jag missat något i planeringen, men det är väl helt naturligt att känna så. Det är ju mitt första event som jag ordnat i egen regi!
Nog har jag planerat en del hundutställningar i mina dagar, men då har man ju en massa människor runt i kring som hjälper till.

Sen är det väl bara att hålla tummarna för att vädergudarna är på vår sida den dagen. Nog för att det är tak över dansbanan där vi ska hålla till, men det skulle ju sitta fint med värme och solsken.

En annan sak jag håller tummarna för är att min fina aktiva PA-högtalare ska hålla måttet under dagen

 

 

Nästan bara bilder

Några bilder på mig och Malin från Spring Cross, uppvärmningen och efter målgång, tagna av Kalle:

Jag har gjort årets första cykelträning i helgen, 40 minuter 17 kilometer, självklart cyklade jag tokfort när det stod en fotograf efter vägen!

 

Men stannade sen för att posera:

 

 

Det gick rätt bra med cyklingen, så nästa gång ska jag nog våga mig på 1 timme utan att rumpan och andra kroppsdelar ska ta så mycket stryk.

En ny hjälm står dock på önskelistan!



Spring Cross 2014 avklarat!

Vi gjorde det! Jag och Malin klarade att jogga hela loppet igenom, 6 kilometer i rejält kuperad terräng. Vi är så nöjda med oss själva och det känns så bra!
Det blir skillnad när det är tävling, mycket folk, funktionärer ute i skogen som hejar på och vätskekontroller.
Första 4 kilometrarna kändes nästan oförskämt bra tycker jag, sen började det gå tungt. Jag tror att min hjärna är inprogrammerad på hur mycket jag ska orka, så den talar om för mig att nu är du trött,  så här långt brukar du orka men inte längre.
Plötsligt hade man sprungit 1 kilometer till och då var det ju "bara" 1km kvar, har man orkat 5 så orkar man ju 1 till.
Vi hade till och med ork kvar till en skaplig spurt in i mål, sida vid sida. Det trodde jag definitivt inte när det var 500m kvar, men det är väl den lilla tävlingsjäveln som sitter på ena axeln.
Inga resultat att skryta om, men det var inte tanken heller. Nu vet jag vad jag och min kropp fixar, så nu kan det bara bli bättre.
Nästa år ska jag skryta om resultatet också har jag tänkt! Målen ändras hela tiden.
Det enda jag ångrar lite är att vi ställde oss allra längst bak i starten. Tiden hade kunnat bli några minuter bättre om vi stått lite mer i mitten av startfältet. Det blev väldigt trångt första kilometern och det gick inte att ta sig förbi överallt.
Dock hade vi nog inte gjort det lika snabbt som vinnaren ändå kanske... Hon sprang DUBBELT så fort, herregud vilka supermänniskor det finns! Drygt 23 minuter var vinnartiden på!
Ingen idé att ens jämföra sig eller tro att man någonsin ska göra det så bra, men det är inte mitt mål heller. I alla fall inte idag...
Tänk att denna tunga kropp, en före detta storrökar-kropp klarar det här idag! Jag är så sjukt nöjd och stolt över mig själv, det hade jag inte trott att jag skulle säga. Jag är stolt över mig själv!
Det går tungt och det går sakta, men det går. Viljan är nog ännu större än orken och då går det ju ändå.

Jag hoppas få lite fler bilder snart, så ska jag delge er dom, men ni får hålla tillgodo med denna så länge