Välkommen till min kropp!

Nu är det 2½ vecka kvar till vi ska springa lopp på Djurgården, Spring Cross den 3 maj. Helt ärligt har det känts rätt så hopplöst eftersom jag blev förkyld, återigen.
Idag provade jag att springa för första gången efter förkylningen och det gick verkligen över förväntan.
Jag tog med mig Ola och åkte ut i skogen, till en av mina favoritrundor, som jag förövrigt gick igår TVÅ gånger. Idag blev det dock den lite kortare rundan på 4,5 kilometer för jag ville starta lite lugnt.
Det är så skönt att springa i skogen där man får tänka lite på var man placerar fötterna för att inte snubbla på stenar, trädrötter eller grästuvor. Man liksom glömmer bort hur jobbigt det är då, än när man ska traggla på tråkig asfaltsväg.
Dessutom är det en slags frihet att jogga där det är alldeles tyst och lugnt och det ända man hör är fågelkvitter och sitt eget flås. Skönt också att kunna ha Ola med sig springa lös.

Efter dagens runda känns det inte alls lika hopplöst inför loppet faktiskt. Jag är övertygad om att jag och Malin kommer att vara ett grymt team och peppa varandra när vi är trötta.
Loppet är "bara" 6 kilometer, som väl är en struntsträcka för många, men det är tydligen väldigt backigt och i terrängen, så för mig är det en stor bedrift om jag kommer att klara att jogga hela tiden.
Jag försöker ju lära mig att inte jämföra mig med andra oavsett det gäller hastighet eller sträcka. Den ända jag ska jämföra mig med är mig själv. Jag springer ack så mycket bättre och längre idag än för ett år sedan t ex, men det är svårt att inte ha prestationsångest.

Imorgon hoppas jag att det ska bli boxfit igen tillsammans med Jaana den här gången. Jag har saknat boxträningen länge nu, så jag hoppas den ska komma tillbaka för att stanna. Det gäller ju att ha någon "sparringpartner" till sån träning och det är inte alltid det lättaste att hitta.

Sen hoppas jag att det ska gå lika bra att löpträna på onsdag igen, då ska jag nog köra intervaller.
Jag vill hälsa konditionen välkommen till min kropp! Äntligen, du har varit efterlängtad!

Brev till brorsan

Tjo!
Kände att det är dags för ett brev till dig igen, det var ett tag sedan nu. Det är fortfarande så att jag tänker på dig och pappa varje dag, flera gånger varje dag faktiskt. Saknaden blir inte mindre med tiden, inte heller sorgen. Däremot blir sorgen något lättare att bära, men inte saknaden.
Jag skulle så gärna få något slags tecken från dig eller pappa, bara något litet som ett litet bevis på att ni är med mig ibland.
Jag vill så gärna tro att du är med mig som någon slags skyddsängel eller vad man ska kalla det. Ja, du tycker säkert det låter störtlöjligt, men fatta vad jag menar!
Nu är det så längesen jag drömde om dig, det känns faktiskt lite jobbigt. Sist tror jag var när du ringde till mig i drömmen och det var den 28 november.

Ofta tänker jag på hur vi skulle ha kunnat träna ihop nu igen när vi fått sånt fint gym här i Hedesunda. Hur nära vi skulle bott varandra igen nu när vi flyttat till byn.
Varje dag går jag förbi din gamla lägenhet och varje gång tittar jag upp mot ditt köksfönster, jag kan liksom inte hjälpa det.

Eftersom du aldrig försvinner ur mitt minne så är du ju inte helt borta på nåt sätt. Det gäller bara att försöka få bort de jobbiga minnena och bilderna från olyckan som etsat sig fast.
Jag vill helst inte minnas hur du såg ut där på olycksplatsen och i det där rummet på sjukhuset. Inte heller hur pappa såg ut, jag vill bara komma ihåg era fina, levande ansikten.

Idag kom jag och tänka på den där gången när vi åkte omkring i Gävle, du körde, jag och Malin åkte med. Vi larvade oss med en extra ratt och en backspegel, käkade hamburgare i bilen och letade efter den enbente måsen. Trodde att vi hittat den men det var bara en annan mås som lurade oss och höll upp ena benet. Kommer du ihåg? Hahaha fy sjutton vad vi garvade den kvällen. Jag har försökt berätta för andra, men ingen fattar vad som var så roligt.

Ja ja, nu har jag fått skrivit av mig lite igen. Hoppas ni har det bra, where ever you are.
Hoppas ni tänker på oss ibland och att ni saknar oss lite också.

Brorsan, Klas, bruuuschan, älskade, saknade lillebror, jag saknar dig så förbannat!
Hälsa farsan och ge honom en stor kram från mig, hälsa att jag saknar honom så det gör ont.

Puss & kram från syrran

Förresten, gillar du min nya hoj? Så klart inte lika cool som Fz1 var, men du vet ju varför jag bytte.

Drömmar?

Både hemma och på jobbet har det på sistone varit en del prat om drömmar och att våga följa sitt hjärta. Att man inte vill ångra något man INTE gjort sen när det är för sent.
Jag tycker ofta att det är ekonomin som gör att man inte vågar, i alla fall när det gäller sysselsättning.
Alla kanske inte vill göra "karriär", vad nu det betyder, eller arbeta måndag till fredag 7.00 - 16.00 med samma saker tills man blir pensionär.

Drömma kan man göra både stort och smått. Nog har vi alla någon gång drömt om den där stora lottovinsten som gör att man kan göra allt man önskar? Det är väl en sån dröm som förmodligen aldrig går i uppfyllelse, för den kan du inte påverka själv. Jo, det är klart du kan påverka oddsen genom att spela mycket, men det är rätt så små chanser ändå.

Drömmer du om den "perfekta" kroppen? Då är det ju bara att sätta fart, det går ju att påverka genom kost och träning.
Drömmer du om att bli läkare? Ja sätt igång och plugga!

Jag drömmer om att resa och upptäcka både Sverige och andra länder, det är verkligen ingen omöjlig dröm. Det som krävs är att jag sparar pengar och det är jag helt urkass på!
Jag drömmer om att skriva proffisionellt, alltså för en tidning eller ett förlag eller liknande. Vad gör jag åt det? Ingenting! Det hjälper ju inte att skriva några rader i min, ganska anonyma blogg, några gånger i veckan.
Nej, det är nog dags att fundera över hur jag ska gå tillväga för att chefsredaktören på tidningen inte klara sig utan mina texter längre. Kan jag kanske kombinera passionen för skrivandet med det växande intresset för träning och hälsa? Varför inte!

Om du inte är nöjd med ditt liv måste du göra något åt det, ingen annan kommer att göra det. Självklart kan du ta hjälp av någon, men jobbet måste du göra själv.
Vissa saker kan vi inte påverka, så det är ingen idé att lägga mycket energi på det.
Drömmer du om något? Skulle du vilja ändra på något i ditt liv?
Eller har du gjort något för att uppfylla dina drömmar?

Köra motorcykel genom Norge,
bland annat trollstigen är en dröm jag uppfyllt: 

 

Lära mig köra på bakhjulet med hoj är en dröm som jag fortfarande
inte uppfyllt, men provat på och tränat lite på i alla fall:

Resa bokad

23 augusti åker jag, mamma och Ingela till Cefalú, Sicilien, vi bokade resan och hotellet igår! Det ska bli så roligt! Tråkigt att inte kusin Ida kunde följa med, som det var tänkt från början...en mor & dotter-resa för oss fyra blev istället en mor, dotter och faster/svägerska-resa.

Igår började Biggest Loser Sverige, som jag har längtat! Det ska bli så spännande att följa dom, som jag ju sett live i finalen.

Idag löptränade jag igen, tog en friskvårdstimme på jobbet, det kändes helt okej idag också. Nästa gång blir på torsdag tillsammans med Malin igen.

Apropå springa, är det några som vill springa Vårruset med mig den 20 maj? Om man är en grupp på 6 tjejer så får man en god picknick från Coop!
Visst är du på? Kom igen!
Kraaam